Idag tränade vi raka linjetag på ett fält. Först Molle medans en avundsjuk Musse fick ligga stilla och vänta. Sedan fick Molle ligga i gräset medans Musse tränade. Musse hade samlat en hel hop med energi när han väntat och ville sköta allt på Musses vis. Gav mej sjutton på att allt skulle utföras på mitt sätt istället för att göra jättesök av allt. Tillslut hade vi bara en dummie kvar som låg ute på fältet ca 10 meter ifån oss. Ut som en pil, två språng och han var över dummien och fortsatte som ett X2000tåg rakt fram trots att jag blåste på honom. Jädrans hund tänkte jag när jag såg en yvig svans försvinna utom synhåll. jag började plocka ihop dummisarna och tänkte att han får väll hållas, han hittar inget självbelönande att apportera iallafall.

Molle låg och solade och tyckte livet var härligt tills vi fick se ett stort vitt segel komma i mott oss. Musse hade i princip gått tillbaka till bilen ca 200m bort och där hittat min stora träningsväska. En stor vit stel hemköpskasse. Nappat tag i botten och fått väskan framför sej så han såg inte ett dugg. För Molle såg det antagligen ut som kassen tänkte anfalla och han blev jätterädd och hoppade säkert en meter upp i luften, stormskällande. Musse som inget såg hörde Molle skälla argt och sprang ännu fortare för att kolla vad Molle skällde på. Utan att släppa kassen. Molle backade med raggen rest tills Musse var ikapp honom. Då släppte Musse väskan och båda hoppade runt och skällde på väskan med raggen rest. Vad jag skrattade..Molle var säkert tacksam för att få oväntad hjälp av Musse mot detta hemska spöke, vad Musse tänkte fattar jag inte men brorsan behövde nog hjälp eftersom han skällt i panik. Tillslut kunde jag ta mej fram till dom då stod Molle och morrade dovt mot väskan och Musse glodde på honom som han bivit galen. Det fanns ju inget där att hetsa upp sej för...Himmel, tänk om jag hade haft filmkameran med...

Ha, äntligen något som fungerar med lydnadsträningen. Fick rådet att sätta en belöning bakom hundarna när man kör fjärrdirrigering(är det rätt namn? sitt,ligg osv) Första försöken var dom som bananer för att titta på godiset MEN sedan funkade det!!YES, vad glad jag blev.

Imorgon kommer Emma ner för att vi ska träna lydnad ihop. Vi bestämde att vi startar en gång i varje klass tills vi kommer till elit, det är väll tre gånger sedan är hundarna lydnadschampinjoner. Hur svårt kan det va?? Jag skojjar, vi bestämde att vi skulle starta ettan tillsammans för att få tröst och sympati från den andra när vi nollar.(kan man nolla i lydnad??)  Jag måste tänka att lydnaden inte är svår-tråkig-omständig och börja tänka positivt. Mina kolegor mobbar mej för att jag alltid klagar när jag måste lära mej något nytt. Kanske har dom liiite rätt....

Jag har inte börjat tokträna Molle med en massa konstiga övningar även om det låter så när jag spånar på träningsupplägg. Jo, jag försöker bli bättre på att läsa av honom och jag försöker hitta roliga övningar där han ger allt för att lyckas. Men annars gör vi som vanligt..Roligt har vi och man vill bara träna mer o mer.

Jag har lite för lätt att påverkas av andra och det fungerar ju inte. Jag belönar tex ofta med godis och gos eller lek, mest för att det alltid ska vara mysigt att komma tillbaka snabbt till mej. Inte för att han skulle vägra gå ut om han inte fick sitt godis. Om jag tränar tillsammans med någon som inte tycker som jag så påverkas jag och ger inget just den träningen. Dumt. Janne Wiberg sa på vattenkursen att han försökt att härma andras sätt att föra hund men aldrig lyckats. Man måste hitta sitt eget sätt, studera andra som gör något bra och försöka hitta sitt sätt att göra samma sak. Jag vet med mej att jag försökt härmas vilket ställde till problem, helt plötsligt utan att tänka mej för började jag ändra allt vid vattenträningen. Helt idiotiskt eftersom det hade gått bra innan. Molle blev helt ställd och undrade säkert vad matte ville. Tillslut så struntade han ju i mej och började hitta på annat i vattnet. Jag erkänner  att felet var helt mitt, hade jag tänkt mej för så hade jag istället provat mej fram lite försiktigt. Efter en hel sommar då vattnet hade gått bra så stod jag i vattnet på hösten och tjöt för att Molle inte löd mej. Nyttig läxa..

Musse lyckades smita ner till jaktboden och käka gammalt levrat blod med tilltugg igår. Han rapade hela kvällen och det stank as. Han fick INTE vara inne i tvrummet men smet in där och spydde up massor på våran fina äkta matta jag ärvt av min moster. Yes, hur ska jag få bort lukten och blodfläckarna?? mattan är värderad till runt tjugotusen, säkert det dyraste vi har här hemma. Av 160kvadratmeter golvyta så måste man naturligtvis spy på mattan. Inget att göra åt, huvudsaken är ju att Musse själv inte blir mer sjuk. Han är värd miljoner..

Ha en trevlig kväll, mörkt redan när klockan är fem!!

Idag har vi varit ute och apporterat igen. Det är så roligt när allt gå bra och det är defenitift roligare än lydnaden. Tycker jag samlat på mej en massa erfarenhet av andra över sommaren och börjar känna hur jag vill träna min hund. Det har blivit mycket träningsprat och det är roligt att se hur andra tränar sina hundar. Vissa saker funkar för oss, andra gör det inte. Att åka och se på olika jaktprov är också nyttigt, speciellt om man är funktionär. Det är roligt att klura på vad jag själv tycker. Jag har talat med duktiga människor som alltid skickar sina hundar på dolda linjetag tex men så finns det lika duktiga personer som aldrig gör det (eller mycket sällan) på träning. Vissa tar alltid tillbaka hunden om den inte går i en tänkt linje medans andra tränar på ett helt annat sätt. Mycket beröm och godis? Säga nej om hunden går fel? Hjälpa hunden vid markeringar? Träna hunden att alltid simma över ett vatten till andra sidans strandkant eftersom det alltid är så på ett jaktprov?( Det stämmer inte för ibland kan det vara en flotte utlagd eller så ska hunden simma längs med strandkanten).  Hur mycket ska man styra hunden på ett sök? Hur mycket ska man kräva av hunden? Bollar,inte bollar? Det är bara att bestämma sej för att träna på ett visst sätt och hoppas på att det inte gör mer skada än nytta..Jag inser iallafall att ju mer man tränar och ju bättre hunden blir ju mindre vet man om hundträning.

Just nu sitter jag och klurar på hur jag ska få ledigt för att träna med Nina i veckan. Visst finns det något som heter hundträningsledighet som man kan kräva med kort varsel? Lika viktigt som vård av sjukt barn, eller hur? Emma har lovat att komma ner också i veckan, skit också att jag inte tagit semester för att umgås med mina barn på deras novemberlov.Då hade jag haft tid att träna hundarna....

Grattis till Leia som blivit mamma till fjorton bebisar. En är död men eftersom jag är skrockfull så låter det bättre med fjorton valpar. Dom skulle ha varit det iallafall. Hoppas allt går bra och att valparna kommer till bra hem!!

Har fördjupat mej i hundens kroppspråk i eftermiddag på jobbet. Jag har ju en hund som är otroligt tydlig i alla sammanhang och det borde jag ju använda mej av mer när vi umgås. Musse är mycket svårare för för honom är det mesta bara roligt och han är jättelycklig när han får slickas på allt o alla.

Molle har så mycket ljud för sej. Det första vi märkte var när han blev jättearg på Musse första dagen vi fick hem honom. Han kravade på mussestackarn och bet honom överallt och lät som han hade astma-polyper-andnöd på samma gång. Ringde veterinären som fick lyssna på honom och upplysa mej om att Molle nog bara hade varit lite upprörd. Nästa läte är ett mysljud.  Det låter som han drar in luft samtidigt som han håller för näsan och spinner som en katt på samma gång. Första gången vi hörde det så blev jag inte lika rädd men ringde till Annika och frågade om han låtit så tidigare. Tror hon trodde jag svamlade tills hon träffade Molle på en utställning och undrande tittade på honom medans hon kelade med honom. Ja, det är ju trevligt med en hund som "talar om" när livet är helt underbart. Faktum är att han kan ligga i korgen precis efter att han ätit och är lite trött och snörvla högljutt. Så har vi välkommen hem ylandet, kan hålla på hur länge som helst med lite uppmuntran..Det är inte lite pip utan ett riktigt ylande värdigt en vargflock. Till sist är hans voffande när han tycker att det är jättekul att jobba. Ett voff precis när han sticker ut på en markering tex. Kommer det så kan jag vara helt säker på att han kommer fixa jobbet snabbt.

Så är det alla andra sinnesstämningar han visar upp. Blir han osäker på mej så jobbar han saktare, försöker få ögonkontakt(stirrar mej i ansiktet) och hukar hela kroppen. Blir han osäker på andra hundar så får han nästan ett flyktbetende(nu matte åker vi hem) eller så blir han väldigt valpig och okoncentrerad. När han är supertaggad så är han helt koncentrerad på uppgiften och kan koppla av allt annat. Om det flyger dummies runt huvudet på honom så är det inga problem, han vet vilken jag vill han ska hämta och snabbt går det. Tränar man när han skulle vilja göra något annat så gör han allt  oengagerat. Jag kan nästan räkna ut vilket mushål som borde undersökas istället för att tex gå fot på ett fint sätt. Listan kan göras hur lång som helst. Jag är övertygad om att jag skulle kunna läsa av honom mycket mer om jag bara ansträngde mej lite mer för att förstå honom. Det får bli vinterns stora projekt..

just nu ligger han brevid stolen och flyttar sej hela tiden samtidigt som det kommer regelbundna suckar. Dom signalerna kan inte ens jag missa...

Ha det gott!!

Jag blir galen på hundar som går upp på köksbordet och snattar allt dom kommer åt, ännu värre när dom går på diskbänken. Jag vet inte varför dom börjat med det just nu. Ute för lite antar jag. Molle sticker dessutom ner till slaktboden så fort man glömmer honom i fem sekunder. Tror jag gick EN promenad med honom där han fick springa lite mer fritt så tyckte han att det bara var att sticka iväg på egna små utfärder. Det är så tråkigt att han inte kan springa lös och utforska värden utan att försvinna som Musse kan göra. Musse är max trettio meter ifrån oss under hela promenaden utan att man behöver bry sej. Molle måste man jobba med hela tiden eller ha honom vid sidan.

Just nu är jaktträningen jätterolig iallafall. Så skönt att kunna pula med småsaker utan att ha en provstart framför sej. Lydnadsträningen är sådär kul, tycker det är så mycket småsaker man måste tänka på. jag ska försöka klara av ettan så är jag nöjd sedan...Bruksspår är lite roligare för då är det inte bara lydnadsträning, kanske startar vi på det i vår.

nu har vår spanjorska åkt hem så musse har fått tillbaka sitt rum. Skönt tycker han. ..

Ha en trevlig onsdagskväll!!

Helgen har ägnats åt älgjakt för hussens del. Idag tyckte Molle att det var en skithusse som glömde att ta med honom. Efter en stunds funderande så förlät han sin husse och bestämde sej för att helt enkelt leta reda på honom i skogen. Husse hade inte glömt varesej bössan eller ryggsäcken, minsann. Musse hängde inte på, han var inte så säker på att husse skulle uppskatta hundsällskap och han var helt säker på vad matte skulle bli, ARG. Nåja, Molle skuttade iväg och mötte tillslut ett antal jägare. Bussiga typer som direkt tog upp telefonen och ringde till matte och frågade om det var hennes hund som ville vara med på älgjakt...Det var ju husse dom skulle ringa ju. Snopet var det när matte kom och hämtade fast då hade Molle fått smaka på matsäck och haft det riktigt trevligt en stund.

Nu hänger dom döda älgarna i ett hus på gården. Utanför huset ligger dom mest gudomliga läckerheter en liten Molle kan önska sej men det är omöjligt att ta sej dit. Det går inte att lura matte att man är hemskt kissnödig och faktiskt vill gå ut ensam när man ska kissa. Livet är hårt ibland...

Musse har varit beredd hela helgen på att få gå ett eftersök. Som tur är har han sluppit ännu så länge. Inget roligt med skadeskjutningar. Fast Musse själv hade nog uppskattat att spåra. Ronja har ju spanskabesök så husse hade fått ta med honom i så fall. Johan insåg faktiskt idag att det kanske skulle vara bra om han tog med med Musse ut och tränade några gånger så att det skulle funka. Inte helt lätt att spåra med en hund för första gången i ett skarpt läge. Så himla typskt en jägare, man vill ha kanonbra hundar men inser inte att det ligger mycket jobb bakom en bra hund. Det är ju samarbetet melland hund och förare som är det viktiga.

Hoppas alla har haft en trevlig helg!!

Den här veckan är allt upp och ner. För det första har vi en spansk tjej boende hos oss för hon ska följa Ronjas skola och hemmaliv. Alla i Ronjas klass har varsin spanjor och Alba var den enda som inte var hundrädd så hon fick komma till oss. Hundarna gillar ju naturligtvis att få en ny bekantskap MEN Alba sover i Musses(Ronjas) rum och vill inte ha sällskap av honom!! Snopet att få sova i köket, stackars Musse är sårad...

Sen har jag jobbat mer än vanligt och dom jagar här så promenaderna fixas i mörkret. Utan gatlysen. Härligt att ge sej ut i blåsten med två livliga hundar i kopplet när det är mörkt.

Tja, sen tränar vi lydnad på fältet utanför huset. Hur svårt kan det va? Pratade med Sara som förklarade att jag måste dela upp varje moment i smådelar och träna på. Då tar det ju massor av tid att lära in något nytt! Säkert har hon helt rätt men vem har tålamod? Tror inte min lydnadskariär blir så lång men lite nyttigt är det nog att träna även om det inte är min grej..

Musse är jättehet. det spelar ingen roll om belöningarna uteblir för att han gör allt för fort. Det är jättekul att göra samma misstag tjugo gånger på raken utan att få en belöning. I alla böcker så står det att hunden ska försöka ändra sej Om den inte får belöningen. Funkar inte på Musse för han gör allt bara fortare och fortare. Om jag tar till ett nej och blir lite barsk(som man inte får) så gör han INGET mer. Nej vet han vad det betyder, sluta upp med det du gör alltså efter ett nej så sitter han still...Största problemet är att han går snett i fotgåendet, det börjar med lite snett och tillslut går han skänkelvikning framför mej. Vad gör jag då???

Med Molle fungerar det bättre men han har problem med att inte sätta sej när jag går fram till honom efter ett ställande under gång. Eller att resa sej upp vid läggande under gång. Och så är det det där med platsliggningen. Jag skulle kunna försöka att träna in att han ska ha hakan i golvet här hemma men det skulle aldrig fungera på en tävling. Molle måste ha koll på dom andra hundarna och ligger med huvudet upprätt och med svansen viftande. Enligt domarna så "trycker" han upp dom andra med det beteendet och det stämmer för hans platskompisar reser sej även om inte han gör det. Någon som har ett råd om hur man gör med en hund som inte vill bli påhoppad igen??? Jag är också rädd att lämna honom med okända hundar, det FÅR inte hända honom något mer.

Idag träffade jag en bekant som berättade att han blivit biten av min pappas hundar en gång. Tydligen hade jag suttit med en drever(Gittan) i knät och gosat med henne. Personen hade gått fram och frågat om hunden var snäll och jag hade svarat -Ja hon är jättesnäll. Då hade han sträkt fram handen och i samma ögonblick jag fortsatte med -fast bara mot mej så blev han huggen i handen...Kommer inte ihåg händelsen men jag minns naturligtvis Gittan. Hon var jättesnäll, fast bara mot mej...Ett rejält ärr hade han och hade aldrig vågat närma sej en hund efter det. Jag erbjöd honom att komma och hälsa på mina hundar så han skulle slippa vara hundrädd längre. Konstigt nog så avböjde han erbjudandet. mina hundar som är så snälla...

Nu har vi bestämt oss för att det blir ingen jaktträning förens till våren men vad ska vi göra istället?? Jag som lagt ner massor av tid på jakten och på hundarnas kondis känner mej precis tom. Känns konstigt att bara gå ut och gå, det har vi inte gjort sedan Tina var hos oss i våras. Molles första lösa fria promenad firade han med att sätta efter ett rådjur i en himla fart. Han smet från Ronja men han skulle ha kunnat sticka för mej också. Två minuter lös utan uppsikt är nog, sedan står man och svär och är orolig för vad han hittat på..

Nåja, tänkte ta upp lydnadsträningen igen. Tror nog att Molle skulle kunna bli riktigt duktig men jag måste ju också angagera mej och hjälp vad svårt det är att gå rätt, stå rätt, svänga rätt mm. Vi får se om vi startar i vinter, min envishet säger att det måste vi fixa. Min självkritik säger att jag gör bort mej totalt.

Ha det bra!!