Även idag körde vi ett pass med dolda linjetag. Det gick bra men det var mycket annat som drog hans uppmärksamhet. Våren är härlig att skutta runt i men jobbar vi så är det det som gäller. Idag var jag noga med avlämningar och att han måste vänta på komandon osv. Molle har helt klart problem med att vilja vända bort huvudet vid avlämningar. Han gör det inte när jag kräver lydnad eller när jag byter med godis men har han tex en sko i munnen så försöker han smita från min hand. Tydligen har flatteklubben uppmärksammat flera hundar som är bytesmedvetna, dom kommer in med apporten och sätter sej men vill inte lämna av utan vänder bort huvudet. Domarkåren ska vara extra uppmärksamma på detta så det gäller att inte bjussa på en enda antydning av avlämningsolydnad...

Jag får börja med gåfotpromenader igen och en evig ordning och reda. Molle drar i skogen fortfarande och lämnar en ledsen-orolig-förbannad matte. Han drar inte när vi jobbar utan på vanliga promenader. Jag vet att det inte finns några genvägar men visst vore det bekvämt med en hund som jobbade som bara attan när det var jobb men som inte krävde så mycket ordning o reda till vardags...Att dygnet runt vara tydlig och konsekvent mot sin hund är faktiskt himla jobbigt. Jag älskar att fjäska för hundarna och tycker det är urkul att se dom lattja runt på promenader. 90% av tiden så spelar det ingen roll om jag får säga till dom flera gånger för att dom ska lyda. Tyvärr funkar inte mina hundar så att dom lyder minsta vink 10% av tiden om jag är lat resten så för min del är det bara att bita i det sura äpplet och vara konsekvent.suck

Jag vill träna hela påsken om någon vill göra mej sällskap..

Nu blir det soffan...

Igår var vi på provledarutbildning. Det var en intressant dag och bra att höra hur en jaktdomare tänker. Det är ju inte alltid man förstår en bedömning som förare eller publik men får man det förklarat så inser man att allt inte är självklart. Viktigt att hålla isär WT och Bprov också., det är inte alltid samma bedömning. Så pratade vi mycket om alla "pappersregler" som finns och ska kännas till av en provledare (och en startande). Speciellt viktigt är det att inte låta domaren tillbringa en kväll-natt i en kall bod med en kylbox med kall mat, den domaren kommer inte tillbaka..Vi fick även reda på vad domarkåren speciellt skulle uppmärksamma eftersom tex flatklubben har informerat om problem som rasen börjar ha. Intressant, lite skyldig kände jag mej som nästan ensam flatägare. Jag tänker iallafall inte bjussa en domare på dom problemen...

Roligt att träffas över rasgränserna och mer samarbete och vikänsla skulle vara ett jätteplus. Därimot så funderade jag på om det bara är positivt med ett medlemskap utan rasklubbar som är aktiva. Blir det så gäller det att värna om alla rasers jaktegenskaper(egenskaper) så det inte blir så att tex flatten blir en utställnings/promenadhund i större utsträckning än vad den redan är.

Idag har vi haft jaktträning här hemma. Jag valde att ta ut Musse först vilket var bra för när Molle kom ur bilen var matte tillräkligt uppretad för att inte tåla vad som helst...Idag fixade nämligen herr Muss ett linjetag på max två meter..Lite tålamodsprövande minst sagt. När Molle kom ur bilen så knallade han på linjetagen(!) vilket jag har förklaringen till men inte får låta honom göra. Han knallade på en markering också men det har jag låtit honom göra väldigt mycket över vintern. Det ser jag inte som ett stort problem med Molle men att driva iväg långt utan att lyssna är INTE ok. Hade jag inte precis innan talat allvar med Musse så hade jag förlåtit mycket mer i Molles uppförande.

Det var iallafall skänt att se Molle ligga mitt i hundhögen med ett mycket belåtet ansiktsuttryck. Inte passivt, tryckt med ett "snälla matte kan vi åka hem snart" utan mer "här ligger faktiskt värdens bästa Molle som är jäkligt stolt över att vara just Molle". Det verkar som dom problemen är över, nu måste bara jag släppa alla sådanna tankar.

Roligt att ha träningskompisar som kommer hit med sina trevliga hundar! Pia hade med sin dotter som även idag var otroligt trevlig. Så är jag jätteimpad över hur långt vissa kan kasta markeringar. Får jag äran att kasta så är det för att man kan råka ut för ett dålig kastare på ett prov.(skojar, ingen har sagt så) Yestösen låg kopplad en bit ifrån oss utan att säga ett knyst. Hon verkar anse att det är skönt att åka på träningar för då kan man passa på att sova.

Molle som fullkomligt älskar Emma fick en födelsedagskram av henne som han gärna besvarade. Emmas jacka var inte längre grå efter den kramen...

Självklart har Plutten firats med tårta och paket ikväll. Han fick tom sång av familjen vilket han naturligtvis ylade med i..Mattes goshund, värdens bästa kompis. Älskad till max av hela familjen(nästan jämt).  

Så roligt hundarna har nu när dom badar i bäcken. Igårkväll så fick jag riktigt övertyga dom att det var färdigbadat och att vi var tvugna att gå hem och värma oss..Molle hittade en död fågel som han kom med, stackarn hade nog svultit ihjäl..Molle fick bära den hem så vi fick vårens första viltträning också.

Jag har en bråttomvecka och ikväll är jag inte hemma. Men, jag tränar gärna hela söndagen om någon vill komma ner. Lördagen ska jag på provledarutbildning.

Emma, jag kan inte skriva i din blogg från jobbet. Kan du komma söndag? Nina kanske kommer? Fler??

Nu ska jag stressa färdigt(och äta våfflor..)

I lördagskväll kände jag att jag bet fel i en tand men efter ett tag så gjorde det inte så ont längre. Söndagsmorgon började det molvärka tills det gjorde skitont hela tiden. Jag kunde inte göra ett dugg förutom att härda ut och inse att tandläkarbesök var det enda alternativet. Försökte döva smärtan med xylokain men det gjorde ingen skillnad. Så inatt vaknade jag av värk igen, gick upp och försökte pilla på det onda med en tandpetare. Vips var all värk borta. Vet inte vad det var som var felet men jag hade hundreklamen, där en ledsen hund har tandvärk, i huvudet hela tiden. Måste nog se till att en tandläkare går igenom hundarnas tänder...

Tråkigt nog missade jag en träning men hoppas ni hade det bra utan mej  o Molle!!

Idag gick jag ner bakom vårt hus och la ett stort sök. Det var jätteblött under snön så jag sjönk rejält vissa fotsteg. Hundarna fick slita ganska rejält för att få in allt men dom tröttnade inte utan jobbade på så länge jag skickade ut dom. Jag inser att hundarnas kondis måste bli mycket bättre efter denna vinter där det mest blivit att traska runt jämte mej.

Det känns som det är februari men vårens aktiviteter börjar redan i helgen. Att anmäla till jaktprov nu är inte ok mot Molle. Tråkigt för jag hade tänkt att starta honom under våren. Jag vill inte starta med en otränad hund utan en rejäl kondition så det får bli start i höst istället. Jag antar att många andra tänker likadant så höstens prov blir väll knökafulla...

Ha det! 

Jag började min dag med att umgås med en sur Henrik, eller rättare sagt en ilsken Henrik . Tonårsmamma är härligt att vara..Jag är numera helt medveten hur knäpp och idiotisk jag är, Johan är lika knasig ,sån tur att vi fått två intelligenta barn..Efter att ha storbråkat och kört honom till Kisa så var sovmorgonen förstörd så jag har hunnit med riktigt mycket idag. 

Hundarna har fått träna markeringar i skogen. Johan kastade en markering, gick fram ett par steg och kastade en till åt samma håll. Det blev jobbigt för dels var det mycket snö kvar och så var det risigt, den ena kastades dessutom över en bäck. Musse har jättesvårt med att markera när dummiesarna kastas åt samma håll. Han fick jobba rejält innan han hittade sina. Molle hade inga bekymmer alls utan visste precis var dom hamnade. Han har oftast en väldigt bra koll och älskar att träna markeringar.

När vi var i skogen så hörde vi hur ägarna till den försvunna hunden blåste i jakthorn uppe i skogen. Så hemsk känsla att höra dom leta eftersom chansen att hitta honom oskadd var liten, åtminstonde om han var kvar i den skogen vi trodde. Efter ett tag så kom dom åkandes och stannade för att höra om vi sett eller hört något. Dom hade försökt pulsa och åka skidor för att leta men fått ge upp för det var alldeles för mycket snö. Det var ingen ide att försöka leta med våra hundar heller, det är svårt att ta sej igenom den skogen utan snö och vi och hundarna hade aldrig orkat. Det är ju inte svårt att föreställa sej hur jag hade mått om min hund hade varit borta i fyra dagar, så hemskt att leta o leta för att till sist tvingas ge upp. 

Så när vi står och pratar så ringer Tomas telefon och han slänger sej i bilen med ett HAN ÄR HITTAD!! Det visade sej att hunden hade gått in i lagården där vi bor och trillat ner i ett hål och inte kunnat komma upp. Min svåger hade hört något konstigt ljud, gått och tittat och hittat honom. Ren tur eftersom det inte finns några djur och ingen brukar vara i lagårn. Det hade inte varit roligt att hitta honom i sommar och insett att han svultit ihjäl femtio meter från vårat hus. Helt oskadad men säkert hungrig är han nu hemma igen. Skönt..

Ha det!!

Hunden är inte hittad..Det finns spår från honom upp till skogen men sedan är det noll och intet. Igårkväll försökte dom kolla om det finns några spår ut från skogen men hittade inga. Troligtvis finns han alltså kvar men i ett tråkigt skick..Vi vet ju att det vimlar av grisar just där och tydligen har han lyckats bita ihjäl en kulting en gång så huvudteorin är att han blivit skadad av en gris. Skadad i förrgår betyder ju antagligen att han inte finns mer men det vore ju skönt att hitta honom och veta..Kanske kan vi gå upp ett gäng och ta med ett antal sökhundar som letar igenom området. I så fall mycket stojande folk som går före och skrämmer grisarna så vi inte riskerar ytterligare en hund.

Hoppas alla får en trevlig träningshelg nu när snön försvinner!!

Igårkväll så försvann grannens jämthund från sin hundgård. Precis när vi var på väg ut så stannade en kompis och sa att hunden var borta och frågade om vi sett honom. Det hade vi inte med för att eventuellt vara behjälplig i sökandet så gick vi en annan väg än vad vi tänkt. Och upptäkte att vår vanliga skogsväg var helt ok att gå på!!! Härligt, underbart!! Jag tror att även hundarna blev glatt överaskade när dom tom kunde gå i skogskanten utan att pulsa.

Hunden hittade vi inte, tyvärr. Vi försökte höra om han stod vid en älg och skällde men vi hörde honom ingenstans. Bara att ge upp för kvällen. Läskigt eftersom man inte vet om han är skadad, risken finns att han försökt jaga vildsvin och mött sin överman. Jag tror inte att han har kommit tillbaka idag heller. Det finns ju en risk för att han är stulen. Antingen för att han är en bra jakthund, han är jaktprovchampion. Eller också är det folk som åker runt och plockar upp vilka hundar som helst. Fy...

Idag gick vi ut för att träna lite linjetag i skogen. Molle började med att rulla runt i snön och antagligen stuckade han till foten för han skrek till. Han haltade lite så jag avstod från att träna honom. Det är ju dumt att chansa när det är halt och snöigt. En obetydlig skada kan ju snabbt bli allvarlig. Dessutom har jag insett att lägger jag allt fokus på Musse ibland så skärper Molle till sej vid nästa träning.

Musse var helt underbar. Han som varit så himla envis med att  han kan allt själv. Idag stannade han på signal och tog alla tecken kanonbra. Han tänkte så det knakade och jobbade på så allt kom in på bästa smidigaste sätt. Det var så otroligt härlig känsla så jag blev nästan tårögd..mattes älskling..Nåja, berömmet får inte bli tramsigt tycker Musse. En godis ibland och lite beröm med rösten räcker, möjligtvis att få slicka lite på matte. Inget gos och kel, det passar inte för en karl som jobbar...Fast ett stort ben ikväll kanske passar.

Molle klarade sej bra och var inte halt eller öm när vi kom tillbaka. Jag får vara mer nogrann med uppvärmning i fortsättningen.

Ordningen i huset är återställd. Ronja är hemma från spanien och den nya torktummlaren har anlänt. ÄNTLIGEN.

Nästa fas idenna vinter, isfasen..

Igårkväll så körde jag Henken till gitarrträning i Rimforsa. Jag tog med hundarna för en timmes promenad medans jag väntade på honom. Det blev inte någon längre promenad för först försökte jag gå på en gåväg som var jättehal. Inte en chans att gå där med två flattar i koppel. Sedan såg jag att det var fotspår i snön ut på ett gärde, jag stapplade dit och gick kanske tjugo steg sedan sjönk jag djupt ner i snön. Båda benen satt fast och hundarna skuttade runt mej och tyckte vi lekte en rolig lek. Jag fick kämpa länge för att komma loss och sedan kravla mej tilbaka till vägen. Därefter stappla tillbaka till bilen. Mitt sällskap var inte till stor hjälp utan dom snodde mest in sej(o mej) i kopplen. Jag slog mej, jag var isig om händerna och väldigt väldigt arg...Väl tillbaka i bilen så insåg jag att vår promenad på max femtio meter tagit nästan en timme. Var det någon som stod i ett fönster och kollade in mej och hundarna så hade dom säkert mer underhållning än om dom tittat på MrBean eller nåt.. Djäkla snö och jäkla is och jäkla vinter!!!!

Nu får vi se fram mot lervällingvåren istället..Fram med dammsugaren och moppen, jag tänker inte klaga!!