Himla nervöst har det varit att saker ska gå fel. Tusen orosmoment från att domarna vägrar döma på markerna till att alla funktionärer plötsligt blir sjuka. Nu är det bara rapporten från ssrk kvar...

Idag har jag tränat sök på vilt och fick min senaste oro lite bekräftad. Molle anser inte att kaniner är så mycket att bära omkring på. För någon månad sedan så var Emma och jag ute och tränade viltsök. Då gick han förbi kaninen (såg Emma) vid ett tillfälle, när han var nära kaninen igen så la jag på pipan och då kom han med den. I helgen så testade vi av ett nytt provupplägg och då blev återigen kaninen kvar till sist. Björn Norden ansåg att han inte fått vittring på den och Molle hämtade den tillsist utan några större tramserier. Idag blev kaninen återigen kvar till sist och den var dessutom snuskig att bära enligt Molle. Skithund, han la tom ner den vid ett tillfälle. Nu blir det massor av kaninträning framöver. Nobbar vilt gör vi INTE!!!

Andra favoriter i orosmolnet är förstås vilthanteringen. Jag litar inte helt på honom men jag är duktig på att aldrig ha en konflikt runt vilt. Jag tittar alltid bort när han kommer imot mej och låtsas som viltet är totalt ointressant.

Nästa grej är trutar och fasaner. Måste vi få tag i, trutarna skulle han säkert kunna rulla sej på. Han har gjort det en gång när han var runt 6 månader. Fasaner bara för det var en fasan han fick hål på vid ett jaktprov.

Vattenjobbet går periodvis kanonbra men ibland är det svårare. Han kan få för sej saker i vattnet och jag är skitdålig på att skicka honom rätt. Ofta efter en dirrigering så tänker jag till hur jag borde ha skickat honom för att förenkla saker o ting. Det borde ju vara så att jag tänkte till innan jag skickar ut honom...

Jag kan även konstatera att jag är otålig vid sökarbetet och går in styr och ställer istället för att låta honom arbeta i fred. Finns det ett vilt kvar och han jobbar bra men i helt fel område så avbryter jag honom istället för att låta honom upptäcka det själv. Himla bra sätt om man vill ha en hund som frågar istället för att jobba på...

Landdirrigering och markeringar tror jag inte är några större svårigheter men just därför att jag känner mej säker så blir jag osäker.

Så har vi allt runt fotgående(han brukar vara vid sidan) knallningar(inträffar ibland) Pip(har kommit lite av senaste tiden trots att han varit helt tyst i fyra år) och så hundtollerans( Det existerar inte i Molles personlighet att mucka med andra hundar men så har vi vissa söta tikfröknar som kan ställa till det)

Vilken lista jag fick till...Bara att vara ödmjuk och hoppas på att det mesta går att lösa.

Trevlig torsdagskväll!

...fick Musse idag när han knallade. Han är enormt upphetsad av bumpern och har börjat knalla vid varje skott. Jag skäller naturligtvis på honom men inte tillräckligt. Jag sköt alltså ett skott och Musse hoppade fram en sekund för tidigt och fick plastankan på sej. Ankan smällde in i Musse med en rejäl fart och den flög sedan trettio meter bakåt. Helsicke vad rädd jag blev..Musse blev nog lite skakis han också, det måste ha gjort rejält ont...När jag känt och klämt igenom honom och vi hade darrat färdigt så sköt jag igen, (med koppel på). Man skulle kunna tro att kastaren hade mist lite av sin status som glädjehöjare men icke. Jag tror banne mej att han inte fattade att smällen kom från kastaren för han skulle gladeligen ha gjort likadant igen. Inte blev han rädd för mej heller så jag vet inte vad han tror. Åsknedslag kanske..Det finns kanske en liten gnutta "korkad hund" även i en flatt..Herrejösses han hade ju kunnat slå ihjäl sej.

Min tanke vid dagens träning var att först gå runt ett fält och lägga ut dirrigeringsdummies när hundarna inte var med. Sedan skjuta med kastaren åt ett håll och dirrigera Molle åt ett annat. Jag testade tre varianter, dels att dirrigera honom bakåt från kastet. sedan i  trettiograders vinkel från kastet och så förbi den kastade dummien och trettio meter till. Bakåt och vinkeln är inga problem och att skicka honom förbi kastet går bra om man stöttar med UT. Det går alltså inte att lura honom att "göra fel" . Jag vet ju att liknande saker kommer på ett prov och på land är jag inget nervös för att han ska gå fel, men vattnenapporteringen där hunden först fått hämta markeringar från en båt och sedan ska simma förbi båt och elände på dirrigeringen...Grejen är att Molle aldrig har gjort bort sej och försökt ta markeringen istället för det jag pekat på utan går hela tiden på rätt sak(inte perfekt linjetag alltid men han bryr sej inte om markeringen). Hur ska man träna upp säkerheten då???Jag får nog sätta Johan i båten  hela helgen och kasta markeringar som aldrig ska hämtas utan det är bara att simma förbi som gäller.

Jag satte Johan och Henkis i båten för några år sedan för att träna just detta. Det regnade och det tog tid att få Molle dit jag ville. Henrik och Johan satt och duckade i båten så att inte Molle skulle bli ännu mer fixerad vid båten. Tillslut sa Henrik till sin pappa som gluttade lite på Molle - Titta inte pån när han simmar för då får vi sitta här hela natten...Tala om respekt för sin mamma. Det är bara att sitta kvar tills mamma har fått hunden att göra som hon vill...

Nu ska jag till min mamma på kaffe. Gott...

Himmel så skönt. Allt (nästan ) är klart och allt har gått bra. Det har varit skoj att jobba med provet och vi har haft helt underbara medarbetare hela helgen. Jag tror dom flesta har tyckt att det har varit trivsamt. Jag har knappt sett något av dom startande det har inte funnits tid till det. Vi slapp gå som dummiehund idag vilket var skönt för jag kände att det hade bara varit en stressfaktor till.

När alla började åka hem och det bara var Nina och jag kvar som kunde slå ihop händerna med ett "vi fixade det" så kändes det otroligt skönt. Domarna var nöjda med allt, och dom startande var kanske inte så nöjda men jag tror dom flesta kände sej rättvist bedömda.

Lite konstigheter har vi råkat ut för. Öppenklassen var i svåraste laget tyckte en del. En bred bäck mitt i söket orsakade många problem. Jag vet inte om jag tycker att det skulle vara ett jättehinder men helt klart nåt man måste träna på. Vattendirrigeringen var också svår tykte många och där har dom kanske rätt. Idag åkte många dit på dålig vilthantering och dåligt fotgående i öppenklassen. Två pristagare i Öppenklassen.

Nybörjarklassens sök hade många problem med och markeringarna. Idag hade dom flesta ett pris iallafall och en Hphund, skoj.

Vidare blev vi av med vilt och två viltkorgar. Kanske nån som behövde ta med sej vilt hem för att träna...Vi glömde att sätta upp en skylt på dörren där viltet låg att alla fåglar behövdes till provet.

Vi måste göra massor av reklam för platsen vi var på. Vill någon ha en träningshelg så är det ett superställe att hyra. Träna hund hela dagen och så åka upp till kursgården på kvällen och äta god middag framför brasan...

Nu ska jag försöka få tag på en liten ledsen kompis som förlorade sin hund igår. Hunden var trött och dom åkte till veterinären och det visade sej att hela magen var full av tumörer. Fullt ös - medvetslös, naturligtvis en flat. Den hunden har iallafall levt med värdens bästa matte hela sitt liv och har det säkert skoj nu i dom sällare jaktmarkerna...TÄNKER PÅ DEJ!!!!

Enfårtacke, Nina och alla andra för gott samarbete!!

Ha en bra träninsvecka. Det ska vi ha...

Anna

Ps. Jag har insett i helgen att alla labbar ser INTE precis likadana ut men är oftast lika korkade. Fullt ös rätt in i en sten tex. Korkad labbe. Helgens golden har ofta sett normala ut därimot. Småväxta, snabba saker. OCH Texas kan tigga rejält, vem kunde tro det? Funktionärsmackor hette det och alla funkisar får även kakor av Anna... Tollarna heter oftast bra namn. Hallå alla uppfödare, döp era hundar till något en komisarie kan stava till och inte så jäkla långa namn. Kolla in tollarnamnen, alla tollare borde slippa lottningen eftersom komisarien får så mycket mindre att göra. Helgens flattar har alla varit trevliga och helt utan några större fel. Lite otur ibland och vissa hade missat frukosten men annars helt underbara....Varför skaffa sej en labbe, golden eller tollare när det finns flattar??Jag har en egen teori, vissa människor är lite korkade...

Om jag är en ras-ist??Nix, bara trevliga träninskompisar som inte har flat och som tål skoj...

Och jisses vad trött jag är. Vi har haft jättetrevliga startande med mye hundsnack. Jättebra funkisar men det visste vi innan. Handplockade av Nina och våra bästa träningskompisar. Klart dom skötte sej..Skyttarna har kanske fått lite väl mycket skäll av provledningen men även det har sina orsaker. Lustigt att just dom fick kritik för att dom INTE KAN SKYNDA SEJ OCH FATTA NÅT SJÄLVA. I själva verket är det nog så att just dom två är supersnälla och ställer upp på sina hundfanatiker till fru/sambo.

I morgon följer Ronja och hennes David med som funkisar. David börjar nog  vänja sej vid Ronjas mammas egenheter. Skator i frysen (och igår 10 kaniner i groventreen, hoppsan..) och hela bilen full i dummies. Framförallt att det blir ett illvrål från husets mamma om man klappar Molle när han går och spänner sej..Eller att ta en leksak och hålla den över huvudet tills Molle stormskäller är förenat med matförgiftning, just det är det bara husets husse som vågar göra.

Musse har tillbringat dagen med att sitta i framsätet på bilen och kolla in folk och hundar. (Framsätet är en höjdare enligt mina hundar.) Helt ok också att få vara med och bli hållen av någon som anser att man är som en stor gosig nallebjörn. Livet blir ganska trevligt då...

Molle fick hjälpa till lite idag och det var skoj. Jag var inte beredd på att helt plötsligt jobba hund inför domare men kände att jag inte kunde fega ur. Han skötte sej iallafall så vi slapp skämmas och han får gå som "dummiehund" imorgon också om det blir ojämna par. Det är bara att tacka för träningstillfället. Man kan ju ta det lugnt eftersom det inte blir någon öppen kritik eller ett offentligt resultat samtidigt som det känns lite surt om det går bra.Allt får han ju inte göra  eftersom han får vara med för att den startande hunden ska ha en parkompis.

Jag blev lite full iskratt åt Johan som oftast inte anser att Molle är hans hund. Idag när Molle jobbade på söket och Johan stod jämte Björn och pratade så var Molle helt klart hans duktiga hund. (Inte det där jäkla hundskrället som gräver upp trädgården och som inte kan gå lös i skogen..)

Det är totalt meningslöst att få beröm för sin hund av en domare som inte prottokollför vad han anser. Men liiite småroligt är det iallafall..

Nu ska jag soooova. Gäsp..

Farmor mår bättre. Pappren är klara. Viltet är hämtat. Ryggen åt helvete. Reserverna(alla plus efteranmälningar tom igår) är inbokade. Katalogerna upptrykta. Funkisgodis är inköpt.

Ta ett ljupt andetag, Nina. Nu kör vi!!!!

Jag är sjukskriven för ryggen som är bättre eller också har jag inte tid att känna efter.

Senaste veckan har gått åt att plocka in reserver på provet för att ingen plats på provet ska gå förlorad. Mycket att hålla reda på för Plananders hjärna, jag kan ju inte lova mer än dom platserna jag har. I nuläget så har vi det fullbelagt, skoj.

Igårkväll insjuknade min svärmor hastigt men mindre lustigt. Vi trodde att läget var dåligt igår så vi åkte in allihop, vi trodde inte för läkarna gav oss inget hopp men då hade dom inte räknat med min svärmors kämparanda. När vi varit där en timme så fick vi kontakt med henne och sedan piggnade hon till sej. Helt otroligt, glasklar, och med ett skojfriskt humör. Vid ett på natten åkte vi hem för att sova lite men jag var klarvaken hela natten av oro. Imorse när vi ringde  sjukhuset så satt hon och käkade frukost och läkarna hade omprioriterat hennes vård. Nu hoppas vi på att hon blir frisk och kan komma hem igen. Som tur är har hon Nina som sköterska på natten, så skönt att veta att hon är i trygga händer. Inatt kan dom säkert snacka hund, svärmor älskar hundar.

Lite nipprig blir man när hela familjen är inplanerad för provfunkisar, Johan är skytt hela helgen. Naturligtvis går farmor först för oss alla och jag tror vi hittat bussiga människor som kan komma ut till provplatsen om det krisar.

Vad skönt det blir när man får se resultaten från jaktprovet komma upp på SSRKs hemsida. Då är mitt jobb klart och förhoppningsvis rätt. Läste igenom kursmatrialet från provledarkursen där det stod "stämmer inte prislistan så får man tillbaka den och själv reda ut problemen". Mardröm...

Jag är fortfarande hemma men ryggen är bättre, den intensiva smärtan är ersatt av en total stelhet som får mej att röra mej som en nittioåring. Bara att röra sej så går det över.

Min tvåbenta lilla kille som flyttat hemifrån för att gå på gymnasium ringde idag och sa att han skulle tatuera sej. Det skulle stå "ditt namn" på rumpan så han skulle kunna säga till flickvänner att -Jag har ditt namn tatuerat på stjärten. Blir det en tatuering överhuvetaget så lovade jag att han skulle få rumpan varm och tatueraren polisanmäld. Basta! Sist han var hemma så klädde han sej i jaktväst som det står Musse på(alla tjejer gillar hundar) och snodde åt sej en ful hemstickad mössa. Stilbyte på sonen, men det kunde vara värre. Han trivs och det är jag jätteglad för!

Dom fyrbenta grabbarna har förstått var det finns löptik, det är inga jätteproblem förutom när vi går förbi henne. Dom skiter fullständigt i SKK och tycker det är mobbing av tikens husse att inte se dom som passande avelshundar. Ännu mera mobbing när deras matte sagt åt tikägaren att ryta till ordentligt och helst kasta ett vedträ efter dom om dom skulle närma sej hundgården...

Idag har hundarna joggat en mil. Dom börjar få en rejäl kondis av att springa. I början av sommaren blev dom trötta efter 3-4km, nu är dom knappast flåsiga efter en mil med rejäla uppförsbackar. TOM Musse hänger på utan att knota det minsta.

Vi tränade i helgen med både med o motgångar. Jag har tagit upp vilt på tining tills imorgon så får vi se hur det går. Jag måste träna vid vatten för att kolla av vad vi kan/inte kan..

Ha det!!!

60 brev ivägskickade till lyckligt lottade som ska starta på prov. Jag hoppas allt blir rätt så jag slipper offentlig halshuggning..

Jag har hittat en perfekt kursgård för hundaktiviteter, Bra boende, samlingsrum med kök. Man kan förbeställa middagar. Träningsmarker på gångavstånd, vatten, båt och olika terrängtyper. Regnar? Då tränar man i ridhuset. Inte dyrt.. Hundar på rummen. Perfekt.

Senaste veckan har jag funderat på om Molle har fått knasutslag, eller nåt. Min vanliga Molle tillbringar dagarna med att sova, äta eller pillra med lite småhyss(Ja Johan, jag SKA gräva igen hålen som MIN hund gjort i gräsmattan). Den här veckan har varit katastrof för den jäkla hunden har ylande förföljt mej och varit allmänt helstressad. Faktum var att jag var helilsken imorse när vi skulle åka iväg och träffa Nina. Han studsade runt och ylade och jag var tvungen att trots det slänga in honom i bilen. När jag fick se Ninas Yes(som löpte för någon vecka sedan) fick jag en ahaupplevelse. Jag har inte sett grannens hanhundar på hela veckan, bara tiken. Antagligen löper tiken och hanarna är inhyrda hos nån annan. Bussigt att inte plocka bort tiken istället...Skönt att få en trolig förklaring till Molles knasutslag iallafall.

Jag blev visad en bra övning idag.Man ställer sej på ett ställe(punkt A) och kollar framför sej om man kan hitta ett bra ställe att skicka ut hunden på en raklinje mot(punkt B). Sedan tar man med sej hunden och går i en båge från (punktA) till(punkt B) Alltså INTE i linjen du tänkt skicka. Vid punkt B så stannar du och bussar och kastar dummisar, hunden ska anse att det är ett skojigt ställe. Sedan lägger du ut en dummie som får ligga kvar på stället och går sedan i bågen från (punktB) till(punkt A). När du kommer tillbaka till (punktA) så skickar du ut hunden på ett linjetag till (punktB). Hunden får då gå mot ett känt målområde men inte samma väg som den gick nyss. Kanonbra, tycker jag.  Går att variera i det oändliga.

Ha det!