Efter en rolig helg kommer notan med nackvärk. Fy fasen vad trött jag blir.. Fredagen gick bra för jag lyckades få skyttarna att bära änderna dom skjutit. Vi travade upp dom vid varje skytt och gick därifrån helt enkelt...

Lördagen så rörde jag på mej hela tiden och det brukar vara bättre än att sitta still. På söndagsmorgon hade jag en smällande huvudvärk och åkte direkt hem efter provet och vilade. Inget överjobbigt alltså men säkert har jag använt muskler som normalt är bortglömda....

Fick tips av Pia om ortopedhjälp, kanske jag ska pröva det. Min vanliga inställning att bita ihop och köra på som vanligt är inget bra. -Hur fungerar det för dej, skulle dr Phil ha sagt. -Dåligt kan jag svara honom.

Mollens prov blev exakt vad jag förtjänade. OM jag ska starta nån mer gång så får jag planera flera månader i förväg och träna massor med andra hundar, hålla honom innom ramarna hela tiden och verkligen kräva en rejäl lydnad.

Helt ärligt så tror jag inte det skulle vara så svårt att få honom att bli en mönsterhund så jag är arg på mej själv. Å andra sidan så vet jag att jag inte fixar att åka iväg och träna regelbundet men det är inte hela sanningen. Sanningen är att han gör som han vill så länge jag inte får tag i honom och det vet både han och jag om. Han gillar sin matte och väljer henne tills det finns nåt bättre att roa sej med. Jag vet.

Ha en bra vecka!

                   Musse på promenad idag

    Musse på jakt, mest vattenbubblorjakt...

    Musses omtalade kudde. Kudden Snusk med Musse Lusk!

  Å fin leksak han valt själv..

  Trött Molle   I sin egen syrenkoja, säg inget till husse!   Gosedjur

  Zingo   SötGoblin lånar Molles täcke och behöver nån som torkar öronen   Fin i täcke..   Värdens slappaste hund tackar aldrig nej till en tupplur. Bildbevis på Zingo..

  Molle bloggar!

Idag gick vi runt nya, runda sjön och insåg att det fungerade kanon. Jag kan alltså åka upp förbi vårt hus och till den branta skogsvägen och ställa bilen. Sedan är det jättenära och torrt att ta sej till runda viken. Emma, du vet! Nästa gång behöver vi inte köra runt hela skogen.

Det är faktiskt ganska lyxigt att hitta en sjö 2km hemifrån. Förut var det rejält svårt att ta sej genom skogen och sjön var kantad av sly. Nu har vi en ny grusad väg och dom har tagit bort en massa skog. Vips har jag en långsmal sjö med en smal vik till en rund sjö. Fullt med sjögräs, gungfly och elände och det går att stå synlig och dirrigera överallt. Tackar och bockar! Vi har haft svårt med vattenträning förut eftersom vi har 3 km till närmaste sjö och bara 10 sjöar inom 5 km från huset. Nåja, det är inte bara sjöar som ska till för att träningen ska fungera, men det underlättar...

Gungfly är bra till mycket. Jag la ut en dummie i viken som Molle såg. Sedan gick vi en bit in i skogen till andra sidan och jag skickade honom för att han skulle simma över. Stackars Molle trodde att dummien låg närmare oss och att han inte alls behövde simma så han skuttade iväg mot sjön och hade sedan för avsikt att gena på stranden istället för att simma. Han trodde det var mark under fötterna men han sjönk rejält och fick kravla sej tillbaka till mej. Dumhuvud sa jag, du skulle simma! Skickade igen och han hoppade i sjön men lyssnade inte och kravlade upp på fel ställe. Dumdumhuvud sa jag när han satt fast i skiten igen. Sista skicket så hoppade han i sjön och simmade rätt och slapp fastna. Man SKA lyssna på sin matte annars hamnar man i trubbel! Ett-noll till mej!

  smartast Musen..

Nu ska jag försöka lista ut vad Musse har för problem inne i Ronjas rum. Han försöker få tag i något och jag har krypit under sängen för att försöka hitta något förutom damm. Fanns inget men han ger sej inte. Jag borde stänga dörren och säga åt honom att gå ner men så kan man ju inte göra mot Musen? Ska bli spännande att se vad det är han vill ha, det kan vara en mjukisnalle i bokhyllan eller en äcklig macka i sängen. Eller också vill han bara att jag ska kolla överallt åt honom ifall det finns nåt kul. Intelligent nog är han iallafall för att påverka sin matte att krypa runt och leta. Vem sa att vi var smartare än hundarna??Jag kan få honom att leta dummies i skogen och han kan få mej att leta äckelmackor inne. Kanske han visslar närsök när jag närmar mej målet...

Ha det bra1!!

Blev ingen start i helgen eftersom jag inte planerat för att åka och när komisarien ringde på fredagen och sa att hon hade plats så orkade jag inte dra iväg dagen efter. Köra 50 mil och starta kräver förberedelser i min värld. Synd att vi fick reda på det så sent..

Jagat har vi gjort iallafall och veckans träning hade gjort resultat, Molle löd mej kanonbra. Första två dreven så fick han inte apportera utan bara följa jakten, bra för självkontrollen. Tredje jakten stod vi långt bak i kärret och han fick markera nedslagsplatserna och gå direkt. Tycker det var ett bra jobb han gjorde för han markerade uppe från en slänt och fick sedan pulsa 50 meter ut i kärret och hitta rätt i vassen vilket han gjorde. En skammad and landade jättelångt ut i smeten och jag gav upp innan jag försökt få dit honom. Det hade inte varit bra att få honom dit för att sedan inse att fågeln inte var där. Den markerade han inte så han hade fått gå ut på mina komandon och då vill jag vara säker på att jag inte luras.

Sista drevet fick han hämta ganska många men jag släppte inte iväg honom ur hand. En vattendirrigering efter en skammad gick kanon, mattes kille kan ibland!

Idag hade jag med mej en kompis härifrån Kisa, Monica som fick umgås med Musen. Monica jagar själv men inte fågel och har en äldre labtik hemma. Kul att få sällskap och en hejare på att avliva änder är hon!  Musse var stel och halt imorse men det syntes inget på jakten. Han fick apportera några stycken av dom som landade nära och var döda. Han var bekymrad över änderna som flaxade när dom borde ligga still i vilthögen. Vet änderna inte hur dom ska bete sej?? Det är nog hans självpåtagna uppgift att hålla koll på det som Molle hämtar in, Monica och han var ett bra team..

Tackar för sällskapet hälsar vi!!

Nu är det färdigjagat (tror jag) på ett tag. Nu får vi prioritera annat. Nina kommer ner och kör vatten i veckan och kanske Emma kommer nån dag? Imorgon vilar vi..

Min pappa skulle ha fyllt 85år idag så jag ska åka till graven. Jag är ganska säker på att han uppskattat att jag jagat på hans födelsedag. Han levde för jakt och hundar så jag har att brås på, så synd att jag bara fick 16 år på mej att uppleva pappa men vi är nog väldigt lika. Att vara i skogen med goda vänner och hundar är ju det bästa som finns även för mej..Förhoppningsvis jagar han uppe i himlen tillsammans med Sören och alla hundar, eller också pratar dom jakt med varsin vovve i knät. Vad jag skulle önska att han kunde komma ner en timme och prata med mej, en timme som jag skulle kunna offra mycket för att få uppleva. Att få berätta att jag har det bra och visa mina barn och man för honom. Att få tala om att han var värdens bästa pappa och att jag vet hur älskad jag var av honom. Sedan blev det nog hundprat resten av timmen..Omöjligt att få uppleva, kanske han vet ändå?  Hoppas det..

Ha det bra!

Idag har vi tränat med Emma med flock. Ordning och reda, planering som höll och en hund i taget. Vi lär oss, Emma....

När jag kom till träningsplatsen hade Emma planerat ett linjetag och funderat ut lite småroligt och vi tog ytterligare en promenad för att planera. Vi hann inte allt men vi hade en plan..

Vi tog först ut Molle och Zingo och jag började med linjetaget över sjön. Inga stora svårigheter. Sedan kastade jag markeringar åt Zingo och skällde på Emma. Nejvars, men vi stod på varsin sida av sjön och hon skickade Zingo mot mej. Är hunden 100 meter bort så är det kanonsvårt att verkligen styra och blåsa rätt och det är nyttigt att se på nära håll hur dumt man bär sej åt. Jag gör exakt samma fel och dom stackars hundarna simmar runt och försöker ta in informationen vi ger. Inte lustigt att dom skiter i oss ibland..

Sedan traskade vi på var sin sida om sjön till det bredaste stället och där kastade Emma en markering åt oss men Zingo han före och hämtade den. Ny markering som hamnade precis vid strandkanten och jag skickade Molle. Först så ville han inte simma dit eftersom markeringen säkert var Zingos enligt Molle. Vanligt problem så jag vrålade åt Emma att flytta sej och Zingo.  Nytt försök men eftersom Emma flyttat sej så tappade Molle markeringspunkten och simmade mot Emma istället för 50 meter längre åt höger. Jag vet, sa Molle och det tog ett bra tag att få honom att ta mina tecken och då var han redan på andra sidan och på strandkanten. Jag visade med tecken att han skulle höger och han började gå åt rätt håll och sedan försvann han ur sikte för mej. Nästa gång han dök upp så hade han sprungit 100 meter fel åt andra hållet. Stopp, du ska vänster! försvunnen! Och så var han hos Emma igen..Då försökte jag få honom i vattnet och simma istället så jag såg vad som hände men det fungerade inte och han kom tillbaks till mej. -Ska jag visa honom vrålade Emma?- NEJJJ!!! Vi ska fixa det här UTAN hjälp. Irriterad var jag...Skickade igen på linjetag och fick honom att stanna i vattnet på andra sidan och ta mina tecken. Inga problem, lycklig matte och lycklig hund...Jag tänker inte skylla felen på min hund utan rannsaka mitt eget jobb vilket kunde varit mycket bättre. Därimot så insåg vi båda att det är lättare om vi samarbetar och gör varje övning bra redan från början så vi slipper strula..

Så gick vi vidare tills sjön bara var 20 meter bred och kastade markeringar åt varandra. Skoj..

Hundbyte och vi gick direkt till varsin sida sjön och där det är som smalast. Musse fick ett antal markeringar på Emmas strandkant och fick inse att han inte kunde ta landvägen tillbaka till mej. Måste jag simma tillbaka? Kan jag inte lämna dummien till Goblins matte istället? KAN NÅGON FIXA EN BRO???

Goblin fick också några markeringar och var jätteduktig. Hela tiden. Inget pip eller stress, lös när Emma kastade åt Musse utan att försöka knalla och allt fungerade kanonbra.

Lärdom Emma? Vi tar aldrig med oss mer än en hund var ut från bilen...

Efteråt så stod vi och pratade en stund medans hundarna fick umgås lite. Molle älskar fortfarande Goblin men numera ska han fostras. Han leker en stund och så fort Goblin blir för uppspelt så trycker han ner honom i marken. Morrmorr, skärp dej! Jag är inte rädd för hårda tag längre utan inser att det faktiskt är bra att dom vuxna hundarna fostrar dom små. Inget konstigt alls. MEN, så börjar Musse leka med en pinne och Goblin hänger på och hämtar en egen och lägger sej och tuggar på den. Molle ställer sej några meter ifrån Goblin, helt tyst utan att röra sej mot honom. Han bara står och kollar på Goblin och vad händer? Goblin slutar att tugga, släpper pinnen på marken och går fjäskande/underdånigt därifrån och Molle går fram till pinnen och tar den. Otroligt, hur kan Molle få Goblin att göra som han vill trots att han inte ger något komando eller stjäl pinnen? En blick på tre meters håll och Goblin lyder utan att blinka. Molle bara rätade upp sej, spände ögonen i buspojken och förvandlade honom till en lugn fjäskis på tre sekunder. Så lätt är det att få en hund att göra som man vill och det krävs varken våld eller hårda ord eller mutor. Där ligger vi i lä...

Efter att ha läst om en annan flat på andjakt och läst om Molles syster Viljas senaste infall så kanske det ligger något i komentaren -Anna, Molle är en flat. Dom är sånna..Det var på lunchen igår som jag klagade över att alla andra hundar försöker ägarna få UT i värsta kärret . Hundarna var trötta och ville inte pulsa runt och leta mera. Jag försökte få IN min hund från kärret när det troligvis inte fanns några änder kvar och vi var ensamma för alla andra tagit lunch. (Trött kan man vara när man tränar dummiesök på gräsmatta.)  Jodå, visst fanns det en and kvar därute som hittades så han kom upp ur smeten. Annars hade han vadat omkring där än, inte kan man gå ur vattnet utan and???

Han löd mej inte vid första drevets sista skick heller utan jag hörde honom plaska runt i vassen men inget skulle ligga där så tillslut röt jag i, då hojtade dom från andra sidan att jag skulle vara tyst för han var på god väg att få tag i en skammad. Den gången löd han faktiskt och kom ur vattnet, knas, den gången han kunde struntat i mej..

Han är rolig för han lär sej mer o mer om hur han ska bära sej åt för att fånga dom som dyker eller gömmer sej vassen. Änderna har inte en chans om dom är skadade, skam på mej men så skönt det vore att bara få döda änder i handen. Han har räknat ut hur tutandet i jakthornet fungerar också, första tutet och han sitter lugnt och väntar, andra tutet och han får apportera. (Varför ska matten med ut när hunden fixar allt? Lika bra att lämna henne i bilen nästa gång så slipper man höra en massa tjat. En bra sak är det med att hon ropar och visslar förstås, man går mot rösten när man ska lämna av och slipper leta sej fram..)

Jag hörde också någon tala igår om en flat som borde bli storebror och få lite konkurens om mattes uppmärksamhet. Just den hunden vet exakt vart han har sin matte och att han är sin mattes lilla älskling. Lite åt det bortskämda hållet där han ibland kan skita i allt när det rör sej om tråkiga saker och ibland kan vara envis till tusen och strunta i att lyda när det rör sej om skojiga saker. Just den hunden borde få lära sej att det är hans matte som bestämmer vem som gjort sej förtjänt av maten och vem som borde bli utan. Just den flatten har tydligen en väldigt bussig storebror  och en husse som alltid är snäll och skoj. TOM barnen i familjen ser på just den där flatten som en bortskämd lillebror som kommer undan med det mesta. Det är en sån där flat som galopperar genom huset och ylar när han kommer hem så alla vet att husets mittpunkt är hemma.  Har INGEN aning om vilken hund det gällde. Nån som tror sej veta???

Nu ska jag och min lydiga hund ut och träna!

Dagens andjakt innebar ett antal nya svordomar i mitt ordföråd. Den förbannade jävla svarta fan gjorde skäl för namnet åtminstonde ibland.

Nästa helg ska flatten bli utrustad med en rejäl hörtratt, elhalsband, bogserlina och en sån där flagga barnen har på cyklarna.! Så underbart att kunna vråla rakt ner i örat när han inte hör mej, trycka på elhalsbandet när han inte lyder och dra in bogserlinan när det är risk för att missa fikat och dessutom veta vart i helskotta hunden är hela tiden.

En rolig dag blev det iallafall med massor av änder att apportera. Jättetrevliga människor som vi jagar med, ordning och reda och gott humör. Jag börjar vänja mej vid vilthanteringen också men jag får en skarp blick av Molle varje gång han kommer med en skadad fågel. -Fixar du att hålla tag i den här nurå??? Musen apporterar han också men har inte samma ihärdiga attityd. Han kan komma upp från kärret även om han inte har en and i munnen...

 Lilla Yes var med idag också för att kolla på, förstås. Så roligt att se henne som en mer "snart vuxen" hund. Än så länge har hon inte gjort så mycket mer än mognat och tränat men det blir helt klart en duktig hund. Hon fyller 2 i höst så hon har gott om tid för att starta på prov och delta i jakter, se och lära är guld!

Hoppas alla får en bra vecka!

Molle är fortfarande helt pälslös runt ögonen och Rudols näsan är numera vit sedan förra helgens jakt men i hans värld spelar säkert inte sånna smådetaljer någon roll. Matte har packat bilen så imorgon bitti är det roliga timmen igen! Änder är roliga var dom än befinner sej. I somras jagade han för fullt i Sörping city tillsammans med den helt oförstående hussen. Jag gick långt bakom Molle o husse när dom strosade på kanalkanten och jag blev helt förskräckt när jag såg Molles smygande gång. Hade jag sagt Moll eller varsegod eller vadsom helst hade både husse och Molle hamnat i vattnet. Jösses vad skoj det hade varit att se sin man  fullt påklädd simma längs med kanalkanten rakt förbi alla resturanger och glasskiosker för att hitta någon stans att ta sej upp. Och det dämpade språket han använt sej av för att inte dra ännu mer uppmärksamhet till sej, gode värd jag hade skrattat så jag pinkat på mej...

Henrik bor i Vadstena och där finns också massor av änder som vi tränar med när vi är där. Alltså tränar på att ignorera dom. Det är en kamp för Molle att gå rakt förbi ett gäng tama änder utan att snegla, ännu värre när han ser dom sitta på sjökanten och sova trots att vi går förbi dom. -Matte, dom är helt döa ser du väl????

Bortlottade är vi numera från ett prov och jag misstänker att det blir så med ytterligare ett. Tradigt! Det finns inte så många prov som jag kan åka på när jag inte fixar att åka så länge i bil.

I torsdags tränade vi vatten med kräftbursflöten som störning. Inte helfel att kunna låta bli att hämta allt som flyter i vattnet och Molle hade inga problem, därimot ansåg herr Mus att dom nog borde dras upp på land.Får man inte....

Molle simmade rakt imot ett flöte och fick repet runt kroppen och det var skitläskigt, han flög ur vattnet och lämnade av dummien och satte sej sedan på en sten och glodde ner på flötet. Stora sjömonstret kanske skulle visa sej igen? Mollen gjorde faktiskt några riktigt bra dirrigeringar som gjorde mej överaskad, ibland så.. Vid den sjön så har vi haft ett målområde genom att simma rakt över en vik. Nu stod jag vid ett annat ställe och bad honom att simma i mitten av viken till en udde istället. Det är strömt på ett ställe vilket är småotrevligt och dessutom skulle han simma förbi Johan och båten. Inga problem alls, han simmade spikrakt tills han kom till udden och jag blåste närsöksignal. Tur för mej för det började skymma och jag var mörkt klädd, dirrigera hade alltså varit omöjligt. Dessutom satt min man och lyssnade på radio och tänkte inte på att han skymde sikten mellan mej och Molle.

Musse skulle hämta en dummie på det vanliga stället och det gjorde han också men på sitt eget Mussevis. Ibland var han i sjön och ibland i skogen, han simmade ett varv runt båten och mot kräftflötena. Sista biten mot målområdet simmade han faktiskt men gick upp på land för att kolla om han kunde se dummien från en hög klippa. Japp, där är den! Så försökte han kasa ner från klippan men ångrade sej och kravlade upp igen. Gick runt berget och snappade åt sej dummien och sprang genom skogen tillbaka. Nästan, tre meter från mej hoppade han i sjön och simmade ett simtag innan han kravlade sej upp framför mej med ett mycket belåtet uttryck. Han är faktiskt helt underbar och fick självklart en levergodis för den underbara dirrigeringsteckniken, kanske en domare inte vore lika lättflörtad som hans matte..?::

Nu ska vi sova så vi orkar upp imorgon!