Här är Molle förevigad på ett ställe han trivs bäst på. I skogen för där händer det kuligheter och på en stor sten så han kan se lååångt. Dessutom ser han så där lagom belåten ut för han har nyss fått mycket beröm av sin matte och så har han favvotjejerna Hera o Bettan nedanför stenen...Kaxig? inte ett dugg....

Tack för bilden, jag snodde bilden i din blogg, Pia...

Idag ringde Ronja till jobbet och sa att Molle blivit ormbiten. Han hade kört ner huvudet i ett ormhål och sedan frustat länge men kunnat gå hem. Han låg på sidan och flämtade och var nog lite svullen. Så typiskt Molle...Jag riktigt kände hur dom gråa håren växte ut på huvudet. När jag kom hem så möttes jag av en glad Moll som inte såg svullen ut så biten hade han nog inte blivit. Bara nästan, sådär så att alla blir livrädda...Jag har varit i ständig skräck sedan han kom hem till oss. Han har bara nästan drunknat, bara nästan försvunnit i skogen, bara nästan blivit dödad av grisar, bara nästan drunknat och nu bara nästan blivit ormbiten. Han har sutit fast i en fiskkrok, ätit småsten, vält saker över sej, ramlat ner för trappen, sprungit med en bikupa i munnen(jag o Musse blev bitna) och stått i en brasa utan att börja brinna(det bara småpyrde i pälsen). Hur han klarar sej är en gåta men jag blir ett par år äldre för varje ny sak han hittar på...

I morgon ska vi bara nästan starta men troligtvis blir det inget. Har det inte blivit något återbud nu så är chansen minimal. Sånt är livet när man inte kan bestämma sej i god tid för att starta. Då blir man reserv..

Vet inte varför men pipet verkar ha kommit och gått. Lustigt nog. Jag har verkligen försökt att testa honom (självklart inte för att han ska pipa) Jag är fullt beredd på att tillbringa hur mycket tid som helst med att stå och ignorera om det skulle komma igen. Jag tror fullt och fast på att det aldrig går att bota genom att ge honom någon form av uppmärksamhet varken att lappa till honom, gosa eller låta honom jobba. I söndags så hade jag kunnat slå ett vedträ i skallen på han så irriterad var jag....

Nu ska jag ta med mej min bara nästan hund ut på en promenad. Han ska få gå jämte mej hela vägen så han inte kan sticka ner huvudet i allt spännande eller sticka iväg och apportera smågrisar...

Ha en bra dag!!!

Jag är så himla irriterad och arg och frustrerad och ledsen på att Molle som aldrig någonsin pipigt nu är en pipare. Varför? Han har utsats för förändringar här hemma men att det skulle leda till pip trodde jag inte. Allt annat går så himla mycket bättre än vad det någonsin gjort. Jag är iallafall medveten och kan ta tag i problemet direkt, borde vara en fördel. 

Idag kom Nina, Pia och Emma hit för en träningsstund. Texas och Molle fick börja med ett antal linjetag och då peps det inte. Det är alltså inte förknippat med jobb(ännu). Jag tror inte att han skulle pipa vid markeringar osv.heller men om han ligger passiv ett tag så kan jag ge mej på att det skulle pipas.

När vi avslutat att jobba så fick Texas och Molle ansluta sej till passivitetsgruppen (Hera och Zingo) och då började problemet...Det var inte mycket ljud från dom andra så jag kan inte skylla på någon annan hund.

Lite får jag skylla mej själv eftersom jag aldrig ansett att jag behöver träna passivitet. Alltså, vara i koppel jämte matte utan att det händer något. Hade jag sagt åt honom att ligga eller sitta så kanske han hade varit tystare (eller helt tyst) men jag vill inte kommendera honom hela tiden. Min teori är att han blivit osäker på mej som alltid alltid gett honom väldigt mycket uppmärksamhet och som nu låter honom slippa tjat och gos hela tiden. Molles värd har alltså förändrats till det bättre där det är mycket roligare att jobba MEN matte är konstig..

Tävlingslydnaden går alltså bort, jag kan inte utsätta honom för att ibland vara glad när han går på tårna och sedan bli sur när han är inte är lugn i apporteringen. Kanske vi kan ta upp lydnaden såsmåningom.

Nu gäller det alltså att aldrig ge honom betalt när han piper. Johan får flytta hemifrån ett par veckor eftersom han är den största boven här hemma. Han har våra hundar som roliga buskamrater och anser att det är skitkul när Molle tar tag i hans tröja och vill ha uppmärksamhet. Jag får hota med matförgiftning...

(himmel vad glad jag skulle bli om det visar sej att grannens tik löper och det är därför han stressar. Fromma förhoppningar men ändå)

Jag har iallafall lärt mej en kanonbelöning man kan ta till om hunden gjort nåt riktigt bra. Man lutar sej framåt så hunden får hoppa upp på ryggen och jucka som en galning...Jag måste medge att jag blev lite snopen när jag hörde om det men det är säkert bra att ta till med vissa hundar.

Ha en kanonvecka!!

Vi började alltså dagen med sång o paket på hans rum med två stollflattar som älskar födelsedagar. Bära paket och sjunga är en höjdare..MEN, efter att stojet hade lagt sej så hade jag en hund som fortsatte att trampa runt och pipa(!) och ville ha mer fest i huset. Inte bra...Jag insåg att det bara är att ignorera tills han tröttnar  men husse svarade ett antal gånger på Molles pipostress inviter. Tillslut bad jag kärleksfullt min man att låta min älskade hund vara i fred. En annan person hade vrålat: Nu skiter du i hundjäkeln annars smäller jag till dej. Så ohyfsad är givetvis inte jag....Efter min artiga förfrågan så insåg alla att mamman blev mindre glad om man klappar pipMolle. När Ronjas pojkvän dök upp så skrek Ronja att

-klappa inte Molle om han piper för då blir mamma vansinnig. Stackars David vågar väll aldrig titta på någon av hundarna igen...Molle har aldrig varit pipig förut. Han  voffar ibland och ylar av glädje, men aldrig pipigt av stress. Det ska bort direkt!!!

Jag väntade länge innan vi tog en promenad och band upp Molle i skogen medans Musse fick apportera bara för att kolla om han skulle stresspipa. Det gjorde han inte som tur är men jag ska akta mej noga hädanefter...Minsta ljud och man blir bunden, alltid. Eller så får man sitta i bilen och uggla. 

Vi tränade lite linjetag eftersom han suttit tyst och snällt, Bla skulle en linje gå rakt mellan två stenhögar. Svårt, men han kom tillbakaskuttande till mej och började glatt om igen varje gång det blev fel. Tillslut funkade det och han fick fortsätta ett antal meter och jag blåste stopp, berömde och skickade honom åt höger där dummien låg. En lycklig Molle kom tillbaka, jättestolt över att ha lyckats. Så glad man blir när man kan traggla på utan att varken jag eller hunden tröttnar och sedan funkar det perfekt och man ser att hunden är jättestolt över sej själv. Det måste väll vara belöningsträning? Att få vara så stolt så det nästan pyser ur öronen, det slår nog den läckraste kycklingfilen...

Ha en fortsatt bra regnhelg! Tänk på att man slipper pulsa i snö så känns regnet rätt ok..

Igår fick Molle gå på lydnadskurs för Pia. Det var skitkul enligt Molle..Totalt taggad så matten blev stressad och började tjata. (fy) Pia tyckte han var rolig och även jag inser att det är bättre med en uppskruvad hund på lydnadsplan, men han får inte bli så här i skogen.

Så himla skön känsla det är när man kämpat o kämpat o slitit och så helt plötsligt har man en hund som jobbar kanonbra. Eller helt plötsligt, vissa saker har alltid gått bra medans andra har bara varat skit. Jag som lever i nuet(haha) vet att från o med nu så är alla problem bortblåsta och kommer aldrig dyka upp igen.

Senaste dagarna har jag märkt en tydlig förändring i Molles attityd och igår var Johan med ut för att vara behjälplig. Eftersom jag hade hjälp så ökade jag  svårigheterna men hade plan B i huvudet. Jag behövde inte någon plan B utan vi höll på ett par timmar med långa raka linjetag, linjetag som gick mellan markeringar, svåra markeringar mm. och hela tiden var Molle superduktig. Han lyssnade på mej, kämpade som attan vid markeringarna och var hela tiden glad och positiv. Ok, tänkte jag. Nu jobbar han bra när vi är ensamma men kommer säkert flippa ut tillsammans med andra hundar. Evig optimist..

Idag kom Pia med Hera och Bettan för ett träningspass. Det blev bara dirrigeringsträning och det gick kanon även idag. Faktiskt..

Eftersom vi tränat så mycket på långa linjer och det är bra att variera så blev det korta avstånd idag. Rätt tänkt för vid ett ställe så fick Mollen fundera riktigt ordentligt. Han for ut, stannade på signalen precis vid dummien utan att lägga märka till den. Började fara runt vid närsöksignalen så jag fick ta in honom och skicka igen. Ut till dummien, stanna och fundera vad sjutton jag menade. Började kolla runt för att se om det låg något på sidorna så jag tog in honom igen. Skickade ut honom för tredje gången, stoppade honom precis vid dummien och japp där låg den minsann...Nästa skick förtio meter rakt fram över "problemstället", inga problem. Nästa så fick han stanna och gå högervinkel eftersom han var inställd på att gå vänster. inga problem.

Så här har jag inte kunnat traggla med honom förut utan att han flippat ut och antingen travat iväg eller blivit olydig. Idag kunde jag gå ut och belöna ett bra stopp, vifta med armarna utan att han flög iväg och kalla tillbaka honom när linjen blev dålig. Så ska vi ha det från o med nu....

Vi tränade även vid ett sumphål där vattnet inte var simdjupt men himla skoj att springa i..Även där fick jag till riktigt bra linjer tillslut efter att ha tragglat ett tag. Så fort linjen blev sned så blåste jag in och började om. Så skönt att kunna vara jättenogrann...

Hera fick inte göra så mycket idag utan skulle mest titta på och Bettan fick träna på att sitta bunden. Båda två var iallafall i sumphålet och livsglädjen var det inget fel på...Springa i skitigt vatten bangar väll ingen retreiver för??(Texas möjligen, han skulle nog undvika att njutningsbada)

Det mindre roliga var att, när Pia kom så sa hon att Bettan kanske var på väg in i löp. Det är ju kanon att träna med löptikar så det var bara positivt. Så binder vi upp hundarna och sätter oss en bit därifrån och fikar. HUR jäkla dum får man vara??Inte en tanke på att Molle skulle kunna bita av kopplet och gå till Bettan men självklart satt han jämte henne när vi kom tillbaka. Jag tror inte dom hunnit med en parning och inget tydde på det utan det var mest -kolla matte vilken söt tjej som är här. Men, uppbindningskedja ska införskaffas med det snaraste...

Hoppas alla får en kanonvårvecka!!

Jag har försökt hitta en liten skogsjö som jag sett på webbkartan. Det kändes lite kusligt att gå rätt ut i skogen för att hitta en sjö ingen "vet" om. Inte ens grannmarkens ägare var helt säker på om det fanns en sjö där. Tala om att bo i vildmarken, hur många oupptäkta sjöar finns det runt Linköping??? Vi gick iallafall  och hittade ett helt suvveränt träningsområde. En liten sjö med sumpmark runt, svårjobbat och kondiskrävande. Bergshällar, granskog åt ena hållet. Björkskog och hygge åt andra hållet. Tyvärr vågade jag inte gå runt hela sjön ifall trollen skulle komma och ta mej men kanske kan jag få sällskap...

Mollen som för ett par veckor sedan var skitjobbig har varit helhärlig hela veckan. Det gäller bara att fortsätta ha honom innom regelramarna och aldrig låta honom slippa ut...Alltså måste även jag hållas innom regelramarna och aldrig släppas ut. det är ju mitt beteende som påverkar hans....Det roliga i alltihopp är att jag KAN påverka min hund så han verkligen anstränger sej för att göra mej nöjd....

som smög iväg på WT i helgen. För er som inte känner Nina så är hon en person som lever för hundintresset och satsar för fullt. Allt med hundarna är genomtänkt och planerat. Tränar inte ihjäl sina hundar men varje träning är noga förberett. Dessutom är hon bussig och hjälpsam mot oss andra..Det är så roligt när en sån person ALLTID lyckas.

Kanongrattis även till Jessica som debuterat i elitlydnad idag med fina poäng!!

Idag har jag och Musse haft privatlektion för Pia som är tävlingslydnadsinstruktör. Jag valde att ta med Musse fem minuter innan jag åkte och lämnade Molle hemma. Bra för Musse o jag hade en kanonträning trots att vi inte tränat så mycket och framförallt nogrannt tillsammans. Jag fick en riktig knuff åt att satsa på lydnaden med Musse. Han är en rolig hund som älskar att jobba och försöker klura ut vad jag vill. Jag tror dessutom att han njöt av att vara ensam med matte utan sin bror som alltid annars är nummer ett. Pia är en person som jag misstänkt har ganska lika hundtänk som jag. Det visade sej stämma så vi hade ett roligt samtal efter träningen. Nu får vi träna som attan en vecka så vi kan vår läxa. 

Efteråt åkte vi till mormor och fikade och eftersom det är mormor som bestämmer hemma hos henne åt Musse tre bullar och några skorpor. Inte riktigt vad jag ville men han dör inte av det iallafall.

Molle och jag tog med vilt och åkte till skogen. Idag var det en glad Molle som var med och jag passade mej för att tjata. Att få ligga hemma hela eftermiddagen medans Musse var borta gjorde nog att arbetsmoralen blev mycket högre än annars.Vi passade på att ta ett koppla av pass liggande på sidan också.

En bra dag alltså med båda hundarna.