överallt ser man hus som är precis övertäkta av lampor. Tycker det är lite beklämmande, det måste dra massor av energi? Eller har jag fel, kanske det inte alls drar så mycket?? Sjutsade Henken till ett villaområde nyss och det kändes som man var i USA, där har dom ju dille på att klä husen.

Sedan träningen i fredags har vi knappt tränat alls men gått långpromenader i skogen istället. Jag tycker om hösten, det är så friskt ute. Lite smådugg och plusgrader är härligt att gå i. Fast det är mindre roligt att all skit kommer in i huset efteråt. Härligt också med lite kallare dagar, att gå iväg på eftermiddagen och avsluta promenaden precis innan det blir mörkt och himlen är så där blå. Mysigt. Bara det inte blåser så är jag nöjd. Folk tycker jag är helknäpp men min deppperiod kommer i februari mars. Hemska månader...

Han det gott!! 

  Johan  

Molle på jaktprov  Vi sitter bara och håller koll på viltet..  Badpojke          Ronja på jaktträning     Jag bara bär den, lovar...   Mammas gosungar Snögubbe  med rymdvarelser.   Husse och Molle har hämtat en TUNG klöv i skogen   Mysko djur i skogen   Näcken   Full fart!!     Vadå is, kan väll bada ändå!!   Krimskrams   Henrik och Musse   Polare   Pippi och Musse   Mussesötnos   Musse sötsötnos   Musse fuling   Yes, rosetter   Liten kille   Musse o mamma Myrra  

Mamma Myrra 

Musspuss som bebis!!

Idag tränade vi igenom programmet och försökte göra allt på riktigt. Lite svårt eftersom varken Emma eller jag har varit på så många lydnadstävlingar men med lite tacktiksnack med Nina och Sara så tror vi att vi har läget under kontroll..Molle hade ett segt läggande idag så det får vi träna på i veckan. Han satte sej upp också innan jag sagt sitt, det trodde jag vi hade tränat bort..Vet inte varför han strulade med läggandet, körde lite backalägganden och då gick det bättre. Emma trodde det berodde på att jag ändrade mitt röstläge och det stämmer säkert. Får tänka på att vara tydlig.

Vänstersvängarna går bättre så länge jag inte tänker på hur jag ska göra. Hjärnan funkar inte med att gå och tänka samtidigt..Jag har faktiskt fått en läkardiagnos på att jag efter skadan tänker som en man. Alltså har tappat den kvinnliga simultanförmågan att kunna göra flera saker samtidigt. Det är sant, den manliga läkaren sa precis så. Jag skulle inte vara orolig för mitt förstånd utan aceptera mitt handikapp. Men ni kan ju tänka er hur handikappande det är att ha ett manligt förstånd...

   Zingo skötte sej också bra men han är en riktig krutburk. Det är inte bara lite fart utan mer som han exploderar för varje steg han tar. Fotgåendet idag var riktigt bra även innan ställandet/läggandet. Om Emma springer en mil med honom innan tävlingen och har en tumme i ögat på honom under programmet så kanske han blir lite lugnare. Det kommer att vara en nervpärs att kolla på honom på tävlingen. Vet inte om jag klarar det..Jag tycker att det är minst lika nervöst att se kompisar starta som att starta själv.

Molle som bebis 

Efter vi tränat så tog vi en fika och sedan s

kulle vi spåra med Musse och Zacke. Jag valde det spåret som jag trodde var lättast terräng men himmel vad jag fick kämpa. Musse gick som ett ånglok och jag hängde efter i snöret.Tillslut insåg jag att det var bättre att släppa linan än att riskera ryggen. Musse spårade resten själv, hittade klöven och bet av snöret. Tror han tyckte det var mycket bättre att fixa spåret själv än att dra omkring på en halt flodhäst. 

Musse o Molle 

Vi tog en dust till med lydnad och platsliggning och då gick allt mycket bättre. Emma tränade Molle lite och det var jättekul att se honom jobba. Jag avslutade träningen med att skicka honom på en dirrigeringsapport. Skickade honom slarvigt första gången och fick ta honom tillbaka. Andra gången gick han rakt 100 meter. Jag vill nöta in att han alltid ska gå rakt ut när jag ber om det. Inte bara när jag burit med mej apporter ut för att jaktträna. Ska försöka nöta in i min skalle att alltid vara tydlig också. Inte helt lätt med mitt stora handikapp...

Ha en bra helg o simma lungt!! 

Blev smått trött på allt Musse drar in från skogen och så skulle jag klippa runt öronen så lite syre kommer in i örat. Började klippa och resultatet blev inte så bra.. Han ser ut som en buspojke som är klippt av en annan buspojke...Musse tyckte nog det var skönt att bli av med en massa päls och njöt av klippningen till klotången kom fram. Klippa klorna är inte nåt Musse gillar, snälla bussiga Musse morrar hela tiden för att tala om att där går snällhetsgränsen...

Så kanon att det blivit fruset ute så man slipper alla lerfötter på köksgolvet. Synd bara att all smuts på fönster mm syns så mycket bättre när solen skiner. Och allt damm...

Vi tog en långpromenad och jag gick och tänkte på att det var ett år sedan Molle försvann och satt fast på klippan. Kommer aldrig glömma hur det kändes att traska runt sjön i mörkret medans Molles skall blev mer o mer förtvivlade. Tillslut kom det bara panikslagna gnällanden.. Så känslan när Musse dyker ner i sjön och drar upp en iskall Molle. Utan Musse hade jag aldrig hittat och fått upp honom.  Det var en ovanlig kännsla att sitta mitt ute i skogen i mörkret, dyngsur och frusen. Inte veta hur jag skulle ta mej därifrån men helt medveten om att ingen visste var jag var..Trots allt otroligt lättad, jag hade hittat honom och han levde. Tänk att inte kunna hitta sin hund och inte veta vad som hänt eller ännu värre tappa bort sitt barn...Hur överlever man det? Leta o leta tills man måste ge upp....Dagens promenad blev inte så dramatisk som tur var...

Jag är hemma även denna vecka men ryggen är mycket bättre. Hundarna har lyxdagar eftersom dom aldrig behöver vara ensamma. Provade Helenas lek med att kleta godis uppe i träden. Jättekonstigt tyckte hundarna men det var kul när dom fattade. Dom fick garanterat hjärngympa...

Ha en trevlig kväll!!

Dagen började med att två stora älgtjurar stod i vår trädgård. Lyckades fånga dom på bild när dom gav sej av annars hade ingen trott mej. Musse gick ut när älgarna försvunnit och spåren var mycket intressanta. Skrattade åt han när han gick omkring och muttrade med raggen rest. Blev lite fundersam, kan en hund förstå vad han känner för lukt? Alltså, kan han få någon form av älgbild i hjärnan när han känner lukten? Han har ju träffat döda älgar och kännt deras lukt och han har alltid tyckt att dom är läskiga. När det har varit vildsvin, hjort eller annan hund i trädgården så beter han sej inte på samma sätt. Idag smög han runt och morrade samtidigt som han verkade hålla koll på huset precis som han tänkte ut en flyktväg om dom skulle komma tillbaka.

Molle o jag har inte tränat ordentligt på flera dagar. Känns som vi bara tjatar samma saker hela tiden. Det är svårt att träna lydnad själv eftersom ingen kan se hur det verkligen ser ut. Backa fot kan vi nu iallafall, kul tycker Molle men det var klurigt att förstå att matte skulle backa samtidigt. Emma kommer på fredag så då blir det hårdträning.

Har faktiskt tränat en annan sak också. Hur man beter sej på promenad..jag är så trött på Molle som sticker iväg på egna turer ibland. Tror faktiskt inte att jag någonsin kommer att kunna lita på honom men det kan ju bli bättre. Det är så konstigt att han vågar sticka ifrån oss efter allt som hänt honom. senaste tiden har jag hittat på kul saker under promenaden så försvinner man så missar man nåt. (musse älskar det så han går inte många meter från mej) En sak som båda hundarna tycker är roligt är att vi stannar och lyssnar efter ljud. Båda står blickstilla och kollar in mej . Det är jättespännande att även matte är koncentrerad. sötnosar..

Var rädda om er!!

Henrik är den som minst bryr sej om hundarna här hemma. Han kan klappa dom lite(mest Molle) ibland. ger dom frukost på helgerna om han vaknar först och släpper ut dom efter skolan och glömmer oftast bort dom ute. Han gillar dom men frågar man om han ska ha en egen hund så säger han att han ska skaffa en flickvän med hund. Hon ska ta besväret alltså....Oftast så fräser han till dom att flytta på sej eller behadlar dom som luft. Enligt mitt synsätt så borde hundarna anse att han är en rätt tråkig typ ej värd att bry sej om. Men, speciellt Molle älskar Henrik. Lyder honom jämt innomhus och dom få tillfällen han får lite klappar så kommer gosljuden direkt.

Ibland mutar jag Henrik att gå en promenad med dom och har alltid sagt att -du MÅSTE ha Molle i kopplet hela tiden. Häromdagen så skulle han gå ut med båda hundarna och jag slängde ut koppel till honom-jag behöver inget koppel, dom kan gå lösa, sa Henkis. -Men du får inte ha Molle lös,sa jag. tänk om han sticker. -Äh, han sticker aldrig. Iförrgår gick han fot lös tom på landsvägen. Det är bara att säga åt han...Henrik gick iväg, utan koppel och jag ställde mej med kikaren i fönstret för att se hur det gick. Blev nästan chockad för båda hundarn uppförde sej exemplariskt. Två svarta prickar som lekte runt honom och ingen prick som försvann till skogen..Båda gick "fot" på grusvägen och la sej i diket när det kom en bil. Mitt ego fick sej en törn det måste erkännas. jag får jobba för att hundarna ska uppföra sej så bra. Molle sticker för både Johan och Ronja så fort han får tillfälle. Henrik bara "säger åt han". Kanske det ligger något i det där med att hundar ser upp till folk som inte fjäskar för dom hela tiden..Nyttig läxa.

Henrik är ofta på fritidgården. I lördags frågade jag hur han haft det på fredagskvällen. Han fnissade lite och sa att- Du skulle sett när Arne boxade till Leif. -Vem är Arne? - Arne polis, vet du väll.- Men, vad gjorde dom på fritidsgården?Hade det hänt något??- Nej, dom är alltid där och fikar och spelar biljard. så åker dom ett varv ibland. kollar våra moppar och så. Dom är jättesjyssta.

Jag vet vilka poliserna är för dom är ofta med på föräldramöten och informerar men jag visste inte att dom var på fritidgården. OCH jag visste inte att Henrik och hans kompisar var bekant med dom. Tydligen har dom kollat Henriks moppe flera gånger(inga problem) och ser dom att det är många ungdommar i ett hus åker dom dit och kollar (snackar ett tag) . Helt underbart tycker jag, ungarna har helt klart respekt för dom men samtidigt är dom snälla vuxna som man gärna fikar med. Heder åt poliskåren!!!

jag är hemma i veckan om nån vill träna.

Så skönt att hon dog av sej själv inatt. Hon var gammal, handikappad och sjuk och hon har det bra nu. Fast det är ändå ledsamt..Våran lilla prinsessa som vi köpte för åtta år sedan och valde ut för att hon var grå och ingen ville ha henne.

Sov gott lilla gumman...

Idag har jag insett att jag inte har så många hjärnceller. Jag gick en långpromenad och när jag hade en kilometer kvar så kunde jag välja väg hem. 1) genom skogen 2) grusväg 3) gå i dikeskanten på ett nygödslat gärde, låta hundarna få bada en stund i bäcken och gå sista biten på en åkerväg som bonden just kört skit framotillbaka på i ett dygn. Valet för mej var självklart, hundarna får gå jämte mej på gärdeskanten, inga problem. Så får dom bada av fötterna i bäcken sedan. kanonbra...

Någon som tror att det tog många sekunder förens hundarna smet in på gärdet och smetade in sej med dynga? Någon som tror att mina svordommar och hot kunde få dom att sluta innan jag fick tag i dom? Vad är en liten upptuktelse av matte när man kan få sej ett gjyttjebad först, noll o intet. -Japp matte, vi är hemskt ledsna...

Så fick dom bada i bäcken en stund men blev inte renare för det.  Gärdesvägen som var full av koskit var hal. Naturligtvis halkade jag och hamnade i skiten så när vi kom hem var alla tre helt ingnodda i skit. Att man aldrig lär sej!!

Nu har vi duchat alla tre och husstädning återstår. Vad ser jag när jag tittar ut? jo, bonden som sprutar skit på gärdet precis utanför vårat hus. Det blir en kamp imorgon att hålla hundarna från det gärdet, troligtvis glömmer jag mej och släpper ut dom som vanligt.

När jag kom in så frågade min man hur det kom sej att vi var smutsiga, inte gick du väll inärheten av gärdet? Du visste ju att det var nygödlat. Hur kan man vara så dum?? Fy f-n vad du stinker!! INTE alls snällt, precis som jag inte insåg själv att det var dumt. Visst borde han sagt- Så tråkigt att ni blev så smutsiga. Jag kan ducha hundarna så slipper du besväret...

Trevlig advent!!

vår undulatprinsessa. För tre år sedan fick hon en strok(tror jag iallafall) Hon ramlade i buren och när jag tog upp henne så kunde hon inte röra varken vingar eller ben. Trodde hon skulle dö på natten och satt uppe länge med henne i famnen. Tillslut bäddade jag ner henne i en kartong och trodde att hon skulle självdö tillslut. Efter ett par dagar så började jag massera henne lite och gav henne vatten med pinsett, hon kunde inte röra sej själv och låg tom. utomhus i solen och sov på rygg. Ingen ville ta på sej ansvaret att avliva henne men precis när jag insåg att jag måste få tag i någon så började hon repa sej. Tre veckor hade hon varit sjuk då. Tog ett par veckor till så kunde hon flytta tillbaka till buren igen. Helt otroligt, hon har klättrat omkring i buren, snackat mm i tre hela år efter det. Flyga kan hon inte. I natt var det dags igen men nu är hon åtta år. Tror inte att hon fixar att piggna till igen. Hon har fått sova i en kartong och hon har drukit och ätit lite grann idag. Hon får helgen på sej och blir hon inte mycket bättre så åker vi till veterinären och avlivar på måndag. Att det kan vara så svårt, folk undrar varför vi inte bryter nacken av henne men det är helt omöjligt. Hon är ju vår lilla prinsessa...Hundarna har alltid behandlat henne respektfullt, vår gamla flat Tricke hade henne i mun en gång men han bara bar henne. Hedvig tyckte inte det var helt ok att hamna i en hundmun och var småsur när hon kom loss. För några månader sedan så hade hon rymt en natt och gick omkring i köket när Johan kom ner. Hundarna tyckte det var konstigt men flyttade snällt på sej när hon kom traskande..Det är inte klokt att man kan bli så fäst vid en fågel, jag gillar inte ens undulater...

Molle var trött idag när vi tränade. han hade varit ute länge innan och ville nog helst gå in och sova. Känns lite träligt att göra samma saker hela tiden. Jag fattar att lydnadsfolket har en massa roliga övningar för att förbättra "helheten" men jag vet ju inte vad. Alltså tränar vi det som ingår i LK1 och det börjar bli tjatigt. Nåja, vi ska göra vårt bästa vid några tävlingar under vintern och himlen ramlar ju inte ner om det inte går bra.

Fångade Musse på film igår kväll och jag ska försöka bjuda er på filmvisningen. (vet inte hur jag får filmen från kamran till min blogg) Han hade sjärten i soffan och dinglade med bakbenen. Frambenen i golvet och huvudet på soffbordet. han såg för härlig ut..Tog fram kameran och Ronja kittlade honom lite men han rykte bara till och fortsatte snarka. Tillslut sa jag -godis. Då flög han upp, klarvaken direkt..Fattar inte att han snart fyller fem år jag hoppas att han blir minst tjugo år...Värdens undarbaraste goshund.

Ha en trevlig advent!!