Idag firar vi Musses femårsdag. En väska han kan bära själv, hundben, bollar och en långpromenad i regnet blev det i paketväg. Hemskt att han hunnit bli fem år, tänk om man kunde stanna hans ålder så han fortsatte vara fem år i tjugo år till...     Eller också kunde han få vara så här liten o söt jämt!!

Insåg igår att familjen nog vill ha mej ute i skogen. Tjugo dummies med fin dummieväska, en bok om hundfysträning, en träningshelg var mina paket..Av Ronja fick jag fyra tavlor med Musse o Molle på, jättefina. Två elvispar fick jag också..Och badlakan.

Ha en fortsatt trevlig helg!!

Kommer inte åt allas bloggar men Alla hundvänner önskas en God Jul och ett Gott Nytt Hundår!!

Så himla skönt med lite semester innan jul. Både Johan och jag är lediga hela veckan.

Imorse när jag släppte ut hundarna för morgonkiss så försvann Musse. Jag hade tänkt gå och lägga mej igen men fick tillslut ta på mej och gå ut och leta. Livrädd för att nån hade kört på honom eller att något annat hänt. Men tillslut när jag vrålat mej hes såg jag en svart prick dyka upp från skogen långt bort. Vet inte om han följt ett djurspår eller hängt på en jakthund. Jäkla hund, han brukar inte smita från tomten. Helsur slängde jag in honom i groventren och där fick han ligga. Länge.

Musse har fått för sej att han kan göra lite som han vill. Envis som en tjurig åsna blir han om man ger order om att han ska gå ut eller gå och lägga sej. Bortskämd var ordet..Sur som jag var i morse så skulle jag minsann återställa ordningen hemma, ägnade en timma åt att han skulle lyda mej. Han fick order om att hålla sej i sin korg och i min fantasivärld så skulle jag aldrig mer låta mej luras av en sorgsen blick. Tja, det höll en timma så var ordningen återställd och Musse segrat..

Han är fem år och en helt fantastisk hund på alla sätt, varför ska han behöva lyda? Jag ger mej, Musse får vara som han är..

Ha det!!

Så underbart det är med snö!! Allt blir rent o fint och det är så mysigt att vara ute. Jag gillar vintern så här i början av den, inte lika kul i mars..Idag råder det snöfall, minusgrader och blåst. Jag halkade omkull på promenaden och slog mej överallt. Hundarna kom skuttande och trodde det var en ny kul snölek, Musse slängde sej över mej och Molle drog i jackan och ylade av glädje. Tog ett bra tag innan dom insåg att matte var skitsur och kämpade för att komma upp på fötterna igen. Så fånig man känner sej när man får krypa till vägkanten för att få fotfäste, speciellt när man har två bestar på sej. Imorgon tar jag sparken men utan att binda fast hundarna i den. Provade det förra året. Först åkte vi upp för två rejäla backar och allt gick kanonbra, hundarna fattade att dom skulle springa före sparken och dra lite. Så vände vi..Tveklöst en nära döden upplevelse att bli dragen av två hundar som sprang tokfort nerför backarna, fanns inte en chans att bromsa eftersom det var glansis. Två kilometer, ni kan ju tänka er själva hur kul det var..Hundarna stannade inte, väjde inte in i skogen, vi mötte ingen bil och det tog inte tvärstopp i någon grushög. Änglavakt alltså att vi överlevde alla tre. Jag höll i styret och åkte kana på fötterna samtidigt som jag kämpade för att hänga med i svängarna. Skitkul, var det, inte.

Dagen började med att min mamma ringde och sa att-ni får INTE åka till Linköping, dom varnar på radion. (Jag hade precis börjat fundera på att stanna hemma) -det är bara att anpassa hastigheten, sa jag. -Säg åt Johan att han kör försiktigt, sa mor.-Johan är på jobbet, sa jag. Det är bara jag som åker. - Men snälla Anna, ska DU köra hela vägen själv. Inte kan väll DU klara av halkan, sa mamma. Jag trodde Johan skulle köra dej.

Fel, fel, fel taktik mamma. Finns det någon kvinna som skulle låta bli att åka efter att hennes mamma sagt så? Jag är fullt kapabel att köra bil lika bra som min man. Jag skulle till Linköping för att besöka doktorn och jag kom både fram och tillbaka. Fast det tog lång tid och jag ångrade mej nästan för det VAR besvärligt. Men jag var ju tvungen att visa mamma att jag kunde köra och visa henne att jag bestämmer själv.  Så knasig man är, förtio år och gör fortfarande tonårsuppror...

Husets svarta individer bestämde sej igår för att provsmaka fågenls mat(vi har en undulat kvar, Woodstock). Det var tydligen inte gott men roligt att sprida ut frön i hela köket. Jag fick åka ner till Kisa och köpa ny mat till fågeln och hällde den i en plastburk med starkt lock. Trodde inte dom skulla tjuva frön en gång till men självklart..Skithundar som plockar ner burken, gnager små hål i botten och går omkring med den i hela undervåningen. Vad händer när det är små hål i en burk full i frön??Aha, fröna trillar ut överallt. Häftigt!!

Hoppas alla har det mysigt i snön. Kör försiktigt och tänk på att det är bättre att komma för sent än att inte komma alls.

Ha det gott!

Det var inte Molles fel att det gick sådär. Blev lite förvånad över att han var så taggad bara. Henken hade uttryckt det "han ägde".

Jag lyckades peta bort ett antal poäng för dumma dubbelkomandon. Tog ut honom för tidigt och tränade för länge innan vi startade så koncentrationen blev lidande. Jag tyckte det blev ett rörigt upplägg eftersom jag inte tittat på dom innan, hade jag vetat vart jag skulle stå och vart dom olika uppgifterna låg så hade jag kunnat fokusera mer på Molle än att tramsa runt. Jag tar på mej fulla ansvaret för våra missar..

Nåja av tio startande så kom vi tvåa. Fick med en fin plakett hem och en säck hundmat. Och jag fick ett kvitto på att vi är på rätt väg...

När vi började träna lydnad i höstas var det för att 1/Jobba bort osäkerheten till andra hundar2/Ha något att pyssla med när vi har jaktträningsuppehåll3/ jobba fram en mer glad och positiv attityd när det blir lite rörigt runt Molle. Det känns enormt bra att vi har lyckats få bort hundosäkerheten. Molle idag är inte alls påverkad av att det är mycket hundar och folk runt honom. OCH jag hade en glad och taggad hund med på planen som tyckte det var jättekul. Helt otroligt skön känsla. Han har mognat rejält över hösten så min lilla pluttunge är numera en positiv och arbetssugen träningskompis.

Emma och Zingo gjorde sitt livs prestation. Jag är så stolt över Emma som kämpar med sin lilla omplaceringshund och gör det så bra. Många hade gett upp och skaffat en ny hund. Emma skaffar sej massor av kunskap så nästa hund kommer hon köra upp i klasserna på nolltid.

På platsliggningen så reste sej en hund och det blev för mycket för Zingo som genast rusade fram till Molle. Molle låg stilla och blängde på Zingo.-Du vet ju att du INTE får komma inärheten av mej. Gå och lägg dej och uppför dej som folk!! Basta!!

Kul att träffa Pippi och Sara, Pippi gjorde väll inte årets bästa tävling men hon har blivit jättsnygg. Massor av päls också. Jättesöt. Men fy vad Musse skämdes när Pippi skulle springa till rutan. Tramssyrra!! Musse var inte med och tävlade men hade givetvis klarat allt utan problem i Elitklassen.

Kul också att träffa min klubbkompis Pia som kom tvåa i Elitklassen.

Har ju hittat en "ny" sjö bara en km från oss. Det har varit så igenväxt förut och inga direkta vägar dit så jag har nästan aldrig varit där. Nu har jag traskat runt den och insett att den är perfekt, långsmal med massor av vikar. Området runt sjön är också perfekt för diverse träning. Där i skogen kommer jag tillbringa våren. Ibland helnöjd och ibland totalt uppgiven.

Vilken total tokstolle man är, en förtiårig tant som traskar runt i skogen med hundar och döa kråkor. När ska jag hinna med att ha symöten och kaffebjudningar? Tillbringa sin lediga tid i fina kläder istället för jaktbyxor? Åka och shoppa, se på teater och åka på vinresor till Frankrike? Det är bara att inse, aldrig. Fast visst vore det skoj att kunna brodera och sticka, ta fram det ärvda finporslinet, klä upp sej och ha tantbjudningar. Sitta och skryta över barnen och skvallra om dom som inte är med på bjudningen. Så var min mamma när hon var i min ålder. Tur jag slipper...

Imorgon blir det lydnadstävling. Vet inte vad för humör Molle är på så det kan gå hur som helst. Lydnaden är ju vinteraktivitet i brist på roligare uppgifter för oss. Lite social träning och skoj att träffa folk. Antingen så uppför han sej som han brukar och gör all uppgifter på ett godkännt sätt, Eller så tycker han livet är jättekul, fast inte just med matte, just då. Eller så tycker han det är piss o pest och vill att vi ska åka hem, genast. Livet med Molle är spännande iallafall, ibland är man helnöjd, ibland lycklig och ibland totalt förnedrad.

Bäst att börja packa ihop alla saker..

Trevlig lucia!!

Kan inte förstå vad uppfödaren menar med det?? Finns väll inget daltande med mattes Molle?? Mattes Molle har syskonbarn nyfödda och matte har nästan panik när hon tänker på vad gärna hon skulle vilja hämte en pojkevalp. Men med två hundar som kräver mycket så räcker det, när Musse blir sju åtta så ska jag ha en till valp. Musse ska inte behöva bli promenadhund för att jag inte har tid att träna med honom. Men om ett par år så ska han få hjälpa mej att fostra upp en liten kille, tror att Musse skulle uppskatta det jobbet.

Igår hittade vi en väl tillplattad stor rishög. Har legat i skogen länge och jag ansåg att den var säker att kliva upp på. Alltså slängde jag upp ett antal bollar som hundarna fick leta rätt på. Så kul dom hade, högen är kanske fem meter hög och tio meter lång. Musse var lite skeptisk till det hela från början och tog det försiktigt. Molle flög över högen så jag nästan fick bromsa honom, jagade rätt på bollar som åkt under grenar och hade det allmänt störtkul. Flög ner från högen för att lämna över bollen till mej några gånger när jag inte hann med att stoppa honom. Det gick bra alla ben är kvar.

Nina.Inte är det jakträning att leta bollar i en rishög? Hade varken pipa eller dummies med till skogen...Sa vi januari som pipan skulle fram igen???

Ha en trevlig lucia!!

Vet inte vad det är med mej, frossa och allmänt ruggig. Var inte dålig på jobbet men nu. Jag blir så trött....Två killar här som inte är sjuka utan vill gå ut.NU kanske kan man stappla sej ut efter en Ipren. eller också får man stappla sej ut fast man inte kan. Mollestolle kan inte gå ut ensam i trädgården när det är mörkt, han sätter sej på trappen och vägrar gå ner för att kissa ens. Antingen får man slänga ut musse eller också får man ta på sej och gå med ut. Har jag bara tagit på mej och gått ner för trappen är det inga problem, då försvinner han in i mörkret minsann.

Hade med honom till jobbet idag för att träna lite på asfaltsplan. Det gick bra tills han skulle lägga sej. Då hukade han sej bara så magen var en decimeter över marken. Efter ett tag insåg jag att han tyckte det var jätteläskigt att ligga på kall våt asfalt. Fy så läbbigt och så jobbigt det var att sjunka tillräckligt utan att magen snuddade marken. Sötis, han fick faktiskt slippa...Man kan ju undra hur en hund tänker, det är inga som helst problem att kräla omkring i ett kärr.

Nej, det är lika bra att inse sitt öde och gå ut.

Ha det bra!!