Jag som stålsatt mej efter diskutioner under Birgittakursen senast att ALDRIG ALDRIG låta Molle apportera om han inte är helt avslappnad och helt fokuserad  på jobb. Varför gör jag det iallafall?? Varför har jag inte mod nog att säga att min hund ska vara helt passiv under hela tiden och bara klara av miljön? Ibland måste man ta till sej fakta den hårda vägen...

Igår hade jag bestämt med några kompisar att träna och jag ville inte ringa återbud trots att jag inte kände för att göra bort mej igen. 

Vi skulle åka till en sjö som Molle inte är hemtam vid, det var hundar som han inte träffat och folk han inte känner. Kanon, ingen träning förutom avstressning för Molles del. Tänkte jag innan alltså. 

Vi kom till sjön, tog ut hundarna och Molle är precis som vanligt. Inget stress, inget pip, låg still i gräset okopplad, tittade inte åt dom andra hundarna som jobbade. Helt mattes Molle och all min oro rann av mej. Skickade ut en totalt fokuserad hund på långa vattenmarkeringar och gömde mej uppe iskogen när han kom tillbaka så han fick springa förbi dom andra hundarna upp till mej. Inga som helst problem. Efter ett tag gick vi till andra sidan sjön, fotgående i grupp genom snårskog, inga problem. Efter att allt vattenarbete var klart så hade vi smygit upp ett sök åt Molle som han inte sett. Skickade honom och han gick ut och jobbade kanon....Så himla skön känsla jag hade när jag åkte hem igen. Jag berättade för dom andra hur han varit mån-tisdag och vilka problem som ibland bara dyker upp hos Molle. Hjärnsläpp. Aha, sa Nina. Var det därför du bad om träning tillsammans med många andra hanar, vi som trodde du ville avsluta träningen med gruppslagsmål...

Tack Nina, Cristian och Pelle för en bra träning som kom på precis rätt dag!! Vi är på G igen!

Kramar Anna

Ps. Molle tackar för tipset om mjukost..

Just nu känns det som all träning är heldeppig. Vet inte varför men all lust är borta. Inte hos hundarna men för mej...Det var tråkigt att inte kunna fullfölja workingtestet, jag vet att det var lika bra att inte starta och att Molle inte var bra men ändå..

Jag har fått ett tips på att åka iväg till folkhundsamlingar med honom(utan herr storebror), koppla honom och sedan bara gå. Han får inte nosa eller kissa(hela tiden) Inga övriga krav eller uppmärksamhet utan jag ska ha honom som en handväska. Stanna och prata med folk utan att någon får se på Molle, strunta i om han står eller sitter osv.Är det så att han vänder uppmärksamheten mot mej och ber mej hitta på något kul så kampar jag eller gör något jättekul i typ en halv minut. Sedan struntar jag i honom helt igen.

Tips två är att när vi åker och tränar så gör jag likadant. Han får inte ta någon notis av dom andra hundarna, för övrigt struntar jag i honom. Viktigt att inte låta honom ligga still utan kanske lägga ut sök tillsammans med honom eller kasta åt dom andra. När han kopplar av och är helsugen på att jobba så berömmer jag massor och försöker träna luriga och kuliga saker så han verkligen får tänka till. Aldrig någonsin släppa iväg honom mot en apport när han inte är "helt med mej". Alltså inte försöka kräva eller fjäska till mej hans uppmärksamhet. 

Det fungerade på senaste Birgitta träningen men jag borde ha struntat i honom mera när han gick kopplad. Koppel på och Molle är en tråkig handväska, koppel av och han får jobba. 

Musse ligger i hårdträning också. Vi har sprungit runt hela stan idag efter en rosa acmepipa som han måste ha när han tränar sej. Musse har själv sagt att han jobbar mycket bättre när pipan är rosa. Var har ni andra hittat era??

Ha det bra!!

Så skönt att inte ha några måsten, fast vädret kunde ju vara liiite bättre. Hundarna trivs allafall  när det är svalt.

Försöker träna upp Molles förtroende för mina tecken igen. Vet inte varför han helt plötsligt missförstod allt..Troligtvis har jag skällt på honom vid något tillfälle eller så har jag gjort något annat hemskt fel. Nu har vi bara tränat raka linjetag ett par dagar och jag tycker det lossnar. Han är så himla rolig, ibland är han försiktig och har inget eget "go" , då måste man peppa honom och berömma massor. Ibland har han självförtroende som bara den och blir nästan för taggad. Ibland blir han tankspridd och olydig. Inte helt lätt att träna alltså.

Idag hade vi samträning vid en sjö och jag hade med mej taggade Molle..Han fick två linjetag över sjön och det var inga problem(duktig plutt) Sedan la vi ett sök i ett vassområde och första gångerna Molle fick gå ut så blev det ett "voff" . Tredje skicket provade jag Tinas ide och skickade honom gående. Fungerade. Jättenöjd med hur han sökte och kämpade sej igenom området. Ingen av hundarna hittade min  blåa, slitna tjugokronorsdummie så jag gav mej ut själv för att leta, fastnade självklart i dyn och blev dyngsur...Vi la också ett linjetag mot vattnet och taggade Molle sprang förbi dummien och i vattnet första skicket och fick plocka upp dummien på hemvägen istället. Provade igen och då fungerade det bra. 

Musse var också duktig och fixade två markeringar på vattnet. På söket trampade han ner sej i leran så han var helt slut när han kom tillbaka. Musse ger ej inte i  första taget så han hade nog gärna fortsatt men jag var rädd att han skadat sej så han fick inte gå ut mer. Han fick några markeringar på blankvattnet istället så att han blev ren, han var brunlerig hela han.

På hemvägen så hittade vi kantareller och jag tog med båda hundarna för att se om jag kunde hitta fler.  Trodde att Molle skulle vara trött så trots att han var på "tagghumör" så släpte jag honom ur sikte ett par sekunder medans jag plockade smultron. Jä-la hund, borta i minst fem minuter. Jag borde ha insett att han skulle sticka och hållt honom vid sidan. Osäkra eller tankspridda Molle sticker inte. Det är självständiga arbetssugna duktiga Molle som hittar på saker när det blir tråkigt.Det är ju så jag vill ha honom. Utan att han försvinner förstås...Fasen också, det har inte hänt på jättelänge...

Blev upplyst idag om att det inte är Molle som är mammig utan det är jag som är Mollig. HELT FEL, fattar inte hur någon kan antyda en sådann sak...

Molle fäller som bara den och ser väldigt matt ut i pälsen. Gårdagen Hyss att dra bort allt klet var nog inte så farligt men pälsen blev ju inte bättre av det. Jag blir galen om jag inte får borsta honom på en vecka, eller hålla honom från högt gräs och inte bada...Åka så långt för att få ett andra pris för att pälsen är dålig känns inte lockande.

Igår tränade vi på vilt och på korta spikraka linjetag. Vi har en diskusion om när man får börja använda näsan, han har helt plötsligt börjat sätta fart åt fel håll och när jag blåser stopp sitter han och sniffar som tusan. Försöker klura ut var apporten finns. Idag blir det tennisbollar istället, så tråkigt när han vimsar runt och hittar apporten på ett "sök". Med en tennisboll blir det inte lika lätt..

Molle har aldrig haft några viltproblem även om jag alltid varit livrädd för det. Så igår fick han hämta en trut och när han tog upp den så knakade och knastrade det som bara den. Blev totalt chockad och totalt panikslagen, vi vet ju hur tråkigt det är med en bra hund som tuggar. Molle kom in och lämnade av med ett "nu var jag väll duktig" och då fick jag se att det satt massor av STORA sniglar på fågeln. Två snigelhus hade gått sönder och det var det som knakade...Truten hade legat ett tag på backen så sniglarna hade nog tänkt sej ett rejält kalas. Fick plocka bort dom, började med en av dom huslösa som Molle snodde åt sej och svalde. Äckligt, men tydligen är dessa sniglar en delikates även för människor. STOR LÄTTNAD:::

Nu går jag på semester, så himla skönt. Ägnar dom två sista timmarna åt att städa av labet och plocka ihop mina tillhörigheter osv, sedan drar jag YES!!!

Igår var vi nere och tränade i kärret. När vi gick därifrån såg jag att båda hundarna var genomblöta OCH hade massor av klet från buskar i pälsen. I morse när jag kom ner i köket låg det MASSOR av hårtussar på golvet. Tror att Musse har ägnat hela natten åt att dra bort klet från Molles päls, speciellt från benen svansen och bringan. Jag som lovat att inte bada eller kamma Molle på en vecka för att pälsen ska vara kvar på utställningen...

Jag törs knappt tänka på vad Annika kommer att säga. Det är iallafall inte jag som klippt av pälsen på honom, det är Musse!!! Kanske han kan ställas bland övriga kinesiska nakenflattar...Shit också!!

Igår var vi uppe hos Annika och tränade för Tina. Tuffade iväg klockan fem för att hinna med att hämta Sara i Sörping. Vi kom dit klockan nio och vi samlades på Annikas veranda för en pratstund. Hundarna var då inlåsta med en liten vädringslucka i bilen. Brukar fungera...Efter ett tag anlände en höglöpande tik och sedan dröjde det inte länge förän Molle hade ålat sej ur bilen. Vi satt och pratade länge och det är alltid intressant att höra andras tänk. Sedan tog vi ut hundarna och skulle börja med ett dolt linjetag i Annikas trädgård. För mej såg det busenkelt ut men Molle som först suttit länge i bilen med en löptik jämte sej, blivit uttagen och fått en liten kissrunda för att sedan ligga en stund i gräset hos dom andra sa bara -VA!! när jag skickade honom...Nyttig läxa för matte..Tyvärr han vi inte mer dirrigeringsträning men det kanske kan bli en annan gång.

Efter maten så blev det sökträning jag är glad över att båda våra hundar skötte sej och jobbade trots löptiken. Musse har aldrig några problem med någon annan hund. Han undviker otrevliga hanar och bryr sej inte om tikar. Molle var helt klart störd men gick ändå ut och jobbade. Kanon att få en sådann störning på en träning.

Hemresan minns jag inget av förens jag vaknade ett antal mil söder om Linköping. Bara att vända och åka tillbaka..Läskigt..

Idag började jag med samma övning som igår, inga problem trots att jag verkligen utmanade båda två. Poletten ramlade alltså ner...

Efter det gick vi ner på ängen och tränade, raka linjetag men genom olika sorters mark. Fungerade kanonbra med Molle. Musse är inte lika tränad men han lyssnar bra numera så även han skötte sej  ok. Avslutade med att lägga var sitt närsök åt dom. Musse var jätteduktig och höll sej bra inom anvisat område. Molle for iväg en gång utanför området, lyssnade inte på mej från början så jag fick vråla i. Efter det skötte han sej bra. 

Ska gå ut med bössa imorgon och sitter och funderar på hur vi ska lägga upp träningen. Musse kommer bli överladdad så han ska få mycket stadgeövningar...

Igårkväll så gick jag och Ronja ut i princip vår trädgård för att träna lite. Åskan och regnet hängde i luften så vi ville inte ge oss iväg så långt.

Jag började kasta en dubbelmarkering åt Musse , inga problem. Så kastade jag en bakåt och sedan en dubbel åt båda håll och så skulle Ronja dirrigera honom till den i mitten. Jättesvårt..Han skulle alltså gå rakt fram 20meter och strunta i dom på sidorna. Tillslut efter mycket trassel så fick han tag i rätt dummie och då hade jag smygit ut en till så han skulle alltså skickas till samma ställe. Fungerade inte..Plockade bort störningarna på sidan så han inte skulle lyckas att ta någon av dom och så skickade Ronja igen o igen o igen till samma stä'lle. Han gick inte spikrakt en ända gång.

Så bytte vi hund och körde samma sak, en dummie bakåt och två på sidorna och den mittersta skulle in. Nu råkade Ronja träffa grenarna i en björk så det rasslade roligt när den ramlade ner. Jag skickade Molle rakt fram men han slängde sej åt sidan för att försöka hämta den vid björken. Sedan hade vi exakt samma problem som Musse..Varje gång jag skickade så försökte han gå åt höger eller vänster....

Alltså la jag fem apporter på  det stället jag ville dom skulle gå till och på vägen tillbaka så tog jag upp lite mossa och slängde till höger och vänster. Sedan skickade vi varannangång tills båda var övertygade om att det var rakt fram 20meter som gällde och INGET annat. Det tog tid, Ronja blev så irriterad så jag fick ta över Musse också. Tillslut fick jag båda hundarna att gå rakt utan att titta åt sidorna fem sex gånger.

Jag blev inte ens småirriterad utan mest full i skratt. Vet inte om dom blev påverkade av varandra på något sätt. Antagligen var det så lätt att dom misstänkte att jag försökte lura dom. Det här har vi gjort massor av gånger med stora avstånd och stora störningar. Nu var det 20meter rakt fram och lite mossa som kastades åt sidan. Dumskallar....

Det stämmer att vi har en granntik som löper och hon ska paras men INTE med någon flat..Som tur är sitter hon i hundgård eller är ute tillsammans med sin husse. Husse vet att ser han något svart vid hundgården så får han ryta i ordenligt att dom ska gå hem. -jag tar väll vattenslangen, sa grannen. -Gör du det, sa jag. Det älskar dom...